NEW YORK Stolen är sliten, stoppningen vid det högra armstödet borta sedan länge. Trots det, eller snarare just därför, lutar Bob Greifeld sig bekvämt, så pass att det ser ut som att han ska trilla baklänges.
Bob Greifeld ler, lutar sig fram igen och rättar till slipsen för att se mer proper ut i det kontor vars inredning han stolt förkunnar inte har kostat aktieägarna en endaste cent sedan det intogs för närmare nio år sedan.
Eller ja, det är ju den där jordgloben då förstås som kommit till stor nytta när företaget sökt sig runtom i världen, förklarar Bob Greifeld. Men annars är det ungefär status quo med framför allt en vägg fylld av bilder på familjen och släkten samt en boxningshandske från Larry Holmes som står prydligt uppställd i en glasmonter på det robusta skrivbordet.
–Jag förstår hur folk tänker, säger Bob Greifeld. Men nej, den står inte för att jag vill slå skiten ur alla andra. Jag borde kanske ta bort den, men jag har helt enkelt varit för lat, antar jag.
Men ni gick på knock i kampen om världens största börsnotering, Facebook. Hur viktigt är det intåget för er?
–Jag skulle nog säga att det finns två sätt att se på det. För det första ändrar det inte vår ekonomiska bild eller vår vinst på något större sätt. För det andra så gör det väldigt mycket för att stärka det varumärke vi har som världens ledande börsoperatör när det kommer till it- och teknikföretag.
Ni gick även ut i strid när ni, tillsammans med Intercontinental Exchange, försökte sno den konkurrerande börsaktören NYSE framför näsan på Deutsche Börse. Uppköpsförsöket förvånade de flesta. Var ni pressade att agera?
–När NYSE väl hade tagit steget ut och sagt att de ville göra en affär med Deutsche Börse, var det snarare en ganska logisk möjlighet för oss eftersom en affär skulle stärka våra positioner i USA och Europa. Som tur var fick vi nobben efter bara omkring sex veckor. Det gjorde att vi inte behövde ödsla tid och ha toppcheferna uppbundna i ett halvår. Det hade tagit mycket kraft från annat som är viktigt.
Det pågår annars något av en fusionstrend bland världens börser. Och ett flertal experter förväntar sig bara fyra–fem aktörer i slutändan. Hur ser du på det?
–När man tittar på börsoperatörerna kanske logiken för fusioner är ganska stor. Men att gå från en teoretisk startpunkt till att faktiskt slutföra en affär är osedvanligt svårt, delvis på grund av konkurrensmyndigheterna och politikerna. Jag tror att vi får se färre sammanslagningar än många tror, kanske kan det till och med bli tal om fler aktörer som erbjuder hundratals varianter till handel.
Kommer Nasdaq OMX verkligen att kunna överleva utan att göra affärer?
–Utan tvekan. Vi hade precis vårt fjärde bästa kvartal någonsin, och det under en tid med låga volymer och ett ganska pressat klimat i USA och Europa. Vi drar in mycket pengar, minskar skulderna och köper tillbaka aktier. Och för första gången har vi nu kunnat börja betala ut pengar till aktieägarna. Vi mår bra.
Men sedan den svenska avregleringen infördes har ni tappat andelar. Nu ligger totalen bara på omkring 50 procent. Hur länge kan det tappet fortgå?
–Det känner jag inte till. Vi har runt 70 procent av marknaden.
Av den del av handeln som sker på börser, ja. Men tittar man på hela bilden, inklusive exempelvis internhandel och så kallade dark pools, så visar flera undersökningar att ni snarare har 50 procent.
–Det hade förstås inte gått att behålla 100 procent i och med avregleringen. Men 70 procent är en siffra som vi är väldigt nöjda med, även om det nog finns några som tycker att det ändå är en för hög andel. Vi ser det som ett styrketecken och att våra kunder är nöjda. Vi har stärkt vårt datacenter och erbjuder co-location för att kunna ta in internationella spelare till Stockholm. Sådant har bara varit till vår fördel.
På tal om automatiserad datorhandel – där blixtsnabba datorer försöker hitta felprissättningar i marknaden att tjäna pengar på – har den tagit stora marknadsandelar och står nu för minst 50 procent i USA. Är det en positiv förändring?
–Ingenting är bara positivt. Men enligt de regler som vi har att röra oss med är vårt jobb att ta in alla affärer och föra samman alla aktörer. Så länge en aktör klarar myndigheternas krav släpper vi in dem. Om du vill vara en aggressiv handlare som gör snabba avslut eller en långsiktig handlare är inget som vi kan besluta om, vi kan inte diskriminera. Det vi måste göra är att se till att reglerna är rättvisa.
Problemet är ju snarare att reglerna inte är helt rättvisa. En småsparare har ingen möjlighet att göra samma affärer som högfrekvenshandlande företag, vars datorer är placerade alldeles intill börsen. Inte sant?
–När du tittar på vad vi har gjort på den nordiska marknaden så har vi satt in små vägbulor – eller ett tak för hur många order som får läggas – för att kontrollera och göra det mer rättvist. I USA kommer det att införas regler om hur många order ett företag får skjuta in i systemet.
–Vi sätter oss inte i en situation där vi säger att någon är bra eller dålig på grund av hur de handlar. Snarare skulle jag säga att de små investerarna är vinnare på dagens börser. När det kommer till affärer med de stora aktierna får de genomslag för sina affärer på sekunder, så var det inte förut.
Men i samband med högfrekvenshandeln talas det ofta om prismanipulation, eller att det skapar stora svängningar. Är inte det något att ta på allvar?
–Det oroar mig inte. När du tittar på aktörer som tillför marknaden kapital måste man börja med att säga att det är bra, och det är ju precis vad högfrekvenshandlarna gör. Deras kapital är inte särskilt stort och det är inte den typen av affärer som ger marknaden de stora svängningarna. I slutändan är det de stora pengaströmmarna som förändrar marknaden.
Fortsätt att läsa här:
”Småsparare vinnare på dagens börser”
Lämna ett svar