I slutet av augusti kom beskedet som försvarsindustrikoncernen Saab väntat på. Den svenska regeringen bestämde sig för att Sverige ska köpa 40-60 nya stridsflygplan av nästa generation Gripen.
Beskedet var en del i en uppgörelse med den schweiziska regeringen som tidigare bestämt sig för Gripen när deras flygvapen ska förnyas. Formellt är det visserligen inte klart i Schweiz och det hela kan avgöras i en folkomröstning men enligt uppgörelsen ska Schweiz köpa 22 Gripenplan från Sverige för 3,1 miljarder schweizerfranc. Det ger en prislapp på omkring 1 miljard kronor per plan, fast då ingår betydligt mer än bara själva planen.
För Saab är naturligtvis beställningarna viktiga i sig. De gör att bolaget, som på måndagen har en kapitalmarknadsdag i Göteborg, kan räkna med stabila intäkter under en rad år framöver efter att det första Gripen E levererats till Schweiz i mitten av 2018. De första planen till Sverige levereras något tidigare samma år.
Men ännu viktigare är att Saab kan visa att två länder är beredda att satsa på utvecklingen av planet. Det kan i sin tur öppna dörren för nya affärer med fler länder.
De ekonomiska kriserna i USA och Europa gör visserligen att många länder tvingas spara och det slår även mot militärens budgetar. Fast samtidigt rustar man på andra håll i världen där oron för grannarna kan vara stor samtidigt som den förhållandevis bättre ekonomin i många länder gör att de har råd.
Flyget verkar också vara prioriterat. Siemon Wezeman, forskare vid Sipri (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) som noga följer de vapenköp som görs runtom i världen, påpekar till exempel att flyget överlag stärker sin ställning på de andra militära delarnas bekostnad. Det beror bland annat på erfarenheterna från Kuwaitkriget, Irakkriget och ingripandena i Libyen där flyget användes mycket för att slå mot motståndaren utan att man själv riskerade så stor skada.
Det finns en allmän känsla av att flyget vinner och ska man se på hela marknaden för försvarsindustrin är flyget den bästa nischen. Under de närmaste tio åren är det många länder som tänker uppgradera de plan de har eller köpa helt nytt. Då blir det en ganska stark marknad, säger Siemon Wezeman.
En rapport som Sipri gjort visar också att en tredjedel av det länderna lägger ned på militär utrustning går till flyget. De hundra största tillverkarna av militär utrustning sålde under 2010 för över 400 miljarder dollar.
Just på marknaden för stridsflygplan är Saab ändå bara en liten spelare. Efter att Japan lämnat marknaden finns det nu bara tio länder kvar som tillverkar egna stridsflygplan och bland dem är USA och Ryssland överlägset störst. De europeiska länderna är dessutom oftast med som partner i samarbetsprojekt, som med Eurofighter.
Frågan är vad som händer de närmaste åren när framför allt många länder i Mellanöstern och Asien har omfattande planer på att skaffa nya stridsflygplan. Militären, åtminstone flyget, vill ofta ha de mest avancerade planen. Men föga förvånande är de planen också väldigt dyra och när det gäller F-35 har det till exempel blivit en intensiv debatt i flera länder, som Nederländerna och Italien, kring de fördyringar och förseningar som drabbat projektet.
En annan viktig faktor är driftskostnaden som skiljer betydligt beroende på hur mycket bränsle planen drar, vilken service de kräver och så vidare. Det här försöker Saab utnyttja till sin fördel. I en rapport som gjorts av konsult- och analysföretaget IHS Jane’s, på Saab:s uppdrag, visar det sig att kostnaden för att flyga en timme med Gripen är den klart lägsta av de sex plan som jämförts, dyrast är F-35.
Den här typen av rapporter ska man naturligtvis ta med en nypa salt och IHS Jane’s påpekar också att det finns många osäkra uppgifter. Men när ekonomin kärvar på många håll kan driftskostnaden bli ett starkt argument.
Som rapporten påpekar har ett dyrare plan ofta bättre prestanda. Men det billigare planet kan ändå vara tillräckligt bra för de uppgifter det faktiskt ska utföra och med ett billigare plan blir det dessutom utrymme att flyga mer.
Möjligen kan alltså den kärva ekonomin i många länder förbättra läget för ett förhållandevis billigt plan som Gripen. Och det kan verkligen behövas för om Saab ska klara den fortsatta utvecklingen behöver bolaget sälja betydligt mer.
Siemon Wezeman pratar till exempel om att en tillverkare troligen måste sälja åtminstone 400 plan för att kalkylen ska gå ihop. Då kan man slå ut de höga utvecklingskostnader som krävs för att löpande förbättra planet på tillräckligt många enheter.
För Saab blir det mycket svårt att nå en så hög siffra. Och i vilket fall tror han inte det blir något helt nytt svenskt stridsflygplan efter Gripen.
– Kostnaden (för att utveckla ett nytt stridsflygplan) har blivit så hög att inget europeiskt land kan göra det på egen hand. Däremot kan det bli nya samarbeten och vi får kanske se hur europeiska företag satsar på obemannade flygplan, säger Siemon Wezeman.
Läs mer här:
Cred & Källa: Krisen kan gynna Gripen
Lämna ett svar