Hur ska det nu vara? Benhårda krav på Grekland eller kanske litet mer svängrum och ytterligare några små eftergifter? Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker öppnade på tisdagen för en mjukare hållning gentemot Aten där partierna obekymrat fortsätter sina taktikspel efter valskrällen för en dryg vecka sedan.
– Förändras situationen dramatiskt så kommer vi inte att stänga dörren för en förlängning av våra deadlines, förklarade Juncker och tillfogade att det naturligtvis inte får råda någon tvekan om Greklands reformkurs.
Just denna reformvilja är dock mer än ifrågasatt.
Landet går mot nyval den 10 juni eller senaste 17 juni. Det blev klart i går när president Karolos Papoulias avbröt partiöverläggningarna och förklarade dessa som strandade. Allt pekar nu på en dunderseger för den radikala vänsteralliansen Syriza och dennes karismatiske ledare Alexis Tsipras som lovar väljarna att spardiktaten ska upphöra och att inte en enda euro av lånen ska betalas tillbaka – samtidigt som Grekland ska stanna kvar i eurozonen.
Det låter fullständigt vansinnigt. Men vem kan garantera att det inte blir så? Med säkerhet kan i dag ingen säga vad som händer i fall Grekland överger euron, det som numera kallas ”Grexit”, och landet går tillbaka till drachmer. Faller då hela eurobygget som ett korthus? Eller är eurozonen redan immun mot den grekiska smittan?
Alla talar idag om brandväggar som har rests, lån som redan har skrivits av och om att Grekland inte svarar för ens 2 procent av eurozonens sammanlagda ekonomi. Somliga tycker kanske att det låter betryggande. På allvar vill dock ingen testa hur hållfasta de argumenten är. Det ger populisterna i Grekland ett ovärderligt övertag.
Ett osäkert kort är också François Hollande som på tisdagen svors in som president och sedan skyndade till Berlin för att träffa Angela Merkel. Faktum är att Hollandes vallöften sätter Frankrike och Tyskland på kollisionskurs, i synnerhet om han verkligen skulle försöka omförhandla europakten med dess fokus på tuffa besparingar.
De flesta räknar med att valretoriken snabbt kommer att slipas ner och ersättas av en mer pragmatisk hållning. Men också här gäller att ingen vet. Uppbackad av Italien och Spanien – och en snabbt växande skara svångremströtta länder – kan Hollande få för sig att konjunkturprogram är det enda som förmår rädda eurozonen.
Gårdagens bedrövliga tillväxtsiffror med sjunkande BNP-tal i Spanien och Italien och stagnation i Frankrike skulle kunna tas som intäkt för en sådan nyorientering, i alla fall om avmattningen håller i sig och arbetslösheten fortsätter att stiga.
Grekland är skräckexemplet på hur åtstramningar skapar en negativ spiral av nedskärningar som får ekonomin att krympa och skatteintäkterna att falla medan stigande arbetslöshet leder till ökande utgifter. Är det ett recept för ekonomiskt självmord? Eller är det enda chansen att rätta till felen och komma tillbaka?
Fram till valet i juni är det bara att hålla andan och hoppas på det bästa. Strax efter valet ska nästa utbetalning till Grekland på 31 miljarder euro beviljas. Hur detta ska kunna ske i händelse av en seger för den radikala vänstern återstår att se.
Planerna för en ”Grexit” däremot ligger redan i byrålådan och väntar. Så här skulle det enligt tyska Handelsblatt kunna gå till: över en helg bestäms i all hemlighet kursen för den nya valutan, utlandsbetalningar begränsas och med hjälp av nödlagar skrivs alla kontrakt och konton om. När bankerna öppnar på måndagsmorgonen ges stämplade eurosedlar ut.
Orkanen som sedan drar fram över landet lär bli brutal. Hur länge det dröjer innan den mojnar och vilka skador den efterlämnar är miljonfrågan.
Fortsätt läsa:
Först på agendan för Hollande: ”Grexit”
Lämna ett svar