Villaägarna: Fel att göra det dyrare att bo

Tidigare skattedirektören Håkan Malmer skriver på SvD Debatt att en årlig bostadsskatt bör införas. Den ska uppgå till 0,5 procent av ”bostadens pris”. Det är oklart hur detta ska fastställas för den som ägt sitt hus en längre period. Men det ligger nära till hands att anta att taxeringsvärdena måste utgöra en grundsten i Malmers reform.

En halv procent av en bostads värde kanske inte låter mycket men är i storstadsområdena en ansenlig summa. 25 000 – 30 000 kronor per år skulle inte vara ovanligt i stockholms läns kommuner. Per månad handlar det om 2000-2500 kronor i skattade pengar.

Det är långt ifrån säkert att en barnfamilj med deltidsarbete och vabbande får tillbaka pengarna genom en eventuell skattesänkning på arbete. För pensionärer med låg inkomst är det uteslutet. För svagare grupper innebär Malmers förslag alltså ett par tusen kronor mindre att röra sig med varje månad vilket förstås vore problematiskt för dem, för att inte nämna vad det gör med hushållskonsumtionen och därmed samhällsekonomin i stort.

Bakgrunden är att Malmer anser att det ska vara dyrt att bo och billigt att flytta. Således vill han ha en hög bostadsskatt som verkar vara identisk med den gamla fastighetsskatten sånär som på skattesatsen medan han vill sänka flyttskatterna som är Europas högsta.

Villaägarna instämmer helt i nödvändigheten av att sänka eller helst avskaffa flyttskatterna. Men varför finns det egenvärde i att göra det dyrt att bo? Tvärtom borde statsmakten se till att boende är något billigt så att så många medborgare som möjligt kan hantera det av egen kraft.

Direkt ologiskt blir det när Malmer först konstaterar att själva orsaken till de höga priserna är bristen på bostäder för att sedan föreslå en kraftig skattehöjning på själva bristvaran – bostäder. Om skatten på bostäder höjs i enlighet med Malmers förslag uppstår en negativ kapitaliseringseffekt eftersom hushållen som finansierar nya bostäder måste kalkylera med högre löpande kostnader för att bo bostaden. Det tvingar dem till att sänka sin efterfrågan och färre bostäder byggs.

Malmer har dock rätt i att priserna på bostäder ökat kraftigt – just pga av den bostadsbrist han själv identifierade. Men det enda hållbara sättet att påverka detta är att genomföra reformer som stimulerar nyproduktion. En väg dit är ökad rörlighet som till del leder till ökad efterfrågan på nya bostäder.

Men det finns ett sätt att både dämpa pris- och skuldutvecklingen och öka rörligheten utan ett återinförande av fastighetsskatt på fulla marknadsvärde som ju slår märkligt och orättvist.

Det sker genom en reform i två steg:

Ränteavdragen justeras något för framtida bostadslån ner till till exempel 20 procent medan de är kvar på 30 procent på redan tagna lån.

Det skulle innebära en priseffekt nedåt på bostäder som säljs framöver och därmed ett minskat lånebehov för hushåll som köper bostad. Samtidigt får samma hushåll göra mindre ränteavdrag. Deras utrymme att efterfråga bostad blir därför oförändrat. Däremot hedras statens ”kontrakt” med nuvarande bolånetagare om att ränteavdragen ska vara oförändrade.

Vinsten som staten gör genom minskade kostnader för ränteavdrag bekostar ett avskaffande av flyttskatterna.
Avskaffade flyttskatter medför ökad rörlighet på bostadsmarknaden vilket är bra i flera avseenden. Inte minst finns det ett samband mellan rörlighet och nyproduktion vilket ju är själva grundproblemet.

Borttagna flyttskatter är också avgörande för att hushåll som redan har bolån med 30 procents avdrag inte ska uppfatta sig vara inlåsta när nya bolån bara ger 20 procents avdrag.

Genom ovan beskrivna reform uppnås dämpad skuldökningsakt, ökad rörlighet, ökat byggande, och hållna löften till väljarna.

Slutligen är det glädjande att Håkan Malmer precis som Konkurrensverket anslutit sig till Villaägarnas modell för amorteringskrav. Nämligen att sådana ställs mot bankerna aggregerat och att bankernas och deras kunder genom olika ränteerbjudanden naturligt finner vilka hushåll som ska amortera.

Jakob Eliasson

samhällspolitisk chef Villaägarnas Riksförbund

Daniel Liljeberg

chefekonom, Villaägarnas Riksförbund

Fortsätt att läsa här:

Cred & Källa: Villaägarna: Fel att göra det dyrare att bo