”Antikrundan” fyller 25.För Nöjesbladet berättar antikexperterna om hoten om de största fynden, bråken och nedläggningshotet.– SVT ville lägga ner oss, säger Bo Knutsson, antikexpert. Bo Knutsson, 68, hade sett det populära ”Antiques roadshow” på BBC i England.Nog borde det där fungera även i Sverige, tänkte han sommaren 1987.Det tyckte inte SVT.– Man tyckte ju att det var taskigt och illa att de sa nej. Jag insåg att potentialen fanns här i och med att det fanns ett stort intresse för gamla grejer redan då, säger Bo Knutsson.”Stockholm försökte lägga ner det”Han gav inte upp. Året efter såg han till att producenten Maud Uppling var med. Då blev det annat ljud i skällan.– Och hon behövde ju inte mer än tio minuter innan hon tyckte att det här var en fantastisk idé som säkert skulle gå att göra i Sverige, säger Bo Knutsson.I dag är ”Antikrundan” en succé, tittarrekordet är 2,3 miljoner.Men så var det knappast under de första tio åren. Då var programmet nedläggningshotat. Att det fortfarande lever tackar Bo Knutsson producenten Maud Uppling för.– Hade inte hon funnits så hade inte ”Antikrundan” funnits i dag. Hon fick verkligen kämpa för det här under många år när tv i Stockholm försökte lägga ner det, säger han.Ett dyrt programTillsammans med Knut Knutson, Anette Granlund, Björn Gremner och Max Sjöberg har Bo Knutsson varit med som antikexpert under alla 25 år. Men några stora pengar tjänar inte antikexperterna.– Man kan väl snarare säga så att tv har utnyttjat oss entusiaster som tyckte det var en kul idé, vi har verkligen inte blivit förmögna på det. Vi har taskigt betalt för att jobba stenhårt under de här dagarna. Men vi har samtidigt så kul, du ser ett gäng glada människor i rutan och så är det verkligen, säger han.Under åren har han bara varit med om ett enda bråk.– Det var något personligt mellan några av experterna som inte fungerade ihop. Annars är det kul och alla jobbar åt samma håll, säger han.Maud Uppling jobbade med programmet i 20 år.– Från början insåg man inte att det skulle bli en succé. Och vi var 50 personer som åkte runt i Sverige och det kostar att bo på hotell, så det var ett ganska dyrt program att producera. Så i början fick vi fajtas för vår existens, säger hon.Hög press från SVTNär programmet blev en succé blev pressen större att ständigt leverera höga tittarsiffror.– Det var ett otroligt roligt projekt att göra, men också väldigt jobbigt för ju längre tiden gick desto större press var det på en. Man skulle ha tittarsiffror upp mot 20-25 procent på den tiden, och det var jätteviktigt att vi kom upp i de siffrorna, säger hon.Under åren har experterna värderat flera miljonföremål. SVT har ett högt säkerhetstänk kring programmet. Bland annat namnges aldrig personerna vars föremål värderas i tv. – Vi sätter aldrig ut några namn. Det är regler man måste ha, annars skulle folk kanske dra sig för att komma med en grej som man tror är värd lite pengar. Man kanske är rädd för att folk ska hitta hem till en, säger Pernilla Månsson Colt, som tog över som producent efter Maud Uppling.Pernilla Månsson Colt menar att själva tjusningen med programmet är tanken om att göra det stora klippet.– Programmet har fått hålla på och sätta sig och skapat en relation med publiken, sånt tar ju tid. Men sen kittlar programmet den förhoppningen om att man själv har något som är värt en förmögenhet på vinden, säger hon.Att programmet är populärt får antikexperterna känna på även utanför kamerorna.– Vart man en går så känner folk igen en. En gång körde jag bil till Torekov och stannade på macken i Båstad. Då kom ägaren utspringande och sa ”åh, jag har en gammal plånbok jag vill att du ska värdera”. Så det gjorde jag. Den var värd någon tusenlapp. Och så fick jag en glass för besväret, säger experten Anette Granlund.
Fortsätt att läsa här:
Cred & Källa: ”Vi fick fajtas för vår existens”
Lämna ett svar