Uppdrag: Magrutor

Det sägs att det tar 21 dagar att ändra en vana. Krönikören Zandra Lundberg har fått uppdraget att förbättra sin livsstil. De senaste tre veckorna har hon ägnat sig så helhjärtat det går åt: att skaffa synliga magrutor.

 

Nu! Hade jag varit en snäppet bättre fotograf kanske man till och med hade anat att det faktiskt finns några små konturer av magrutor där.

Foto: Privat



Jag har aldrig haft magrutor.

I perioder i mitt liv har jag skymtat att det kanske finns någonting där under. Nu pratar vi alltså om när jag var barn. Och senare i livet under en snudd på manisk period då jag styrketränade fem–sex gånger i veckan.

I övrigt har de varit osynliga. Så pass att jag har börjat fundera om det faktiskt är möjligt att de KAN visa sig. Om de ens existerar där under.

Kanske är tvättbrädor bara några få utvalda människor förunnat?

Så är det inte. I alla fall inte om man ska tro Sveriges samlade träningsexperter.

Enligt dem handlar det bara om två saker: Att äta rätt och träna rätt.

Gör man bara det ska vilken vanlig dödlig Svensson som helst kunna stoltsera med synliga rutor.

Jag blänger ner på min mage och väser uppfordrande till den: det ska gå!

Tränings­programmet jag väljer finns på Youtube. Det heter ”Så får du magrutor” av träningsexperten Ida Warg. Det är ett kort men intensivt hopkok av magövningar som jag ska göra fem dagar i veckan i tre veckor. Hej och hå.

Innan jag börjar experimentet kan jag stå i plankan i över en minut. Jag anser att min kropp är i hyfsat okej form.

Efter två dagar med Ida Wargs mag­dödarövningar inser jag att jag haft fel.

Jag har varit i rätt usel form.

Under de korta träningssessionerna klarar jag knappt av att genomföra övningarna korrekt. Jag fuskar med det sista setet situps och kastar mig ryckigt upp mot knäna i stället för att låta magen göra jobbet. Samtidigt värker och ömmar mina magmuskler som om jag fått ett kok stryk.

 

Så här såg jag ut innan… …dessa tuffa veckor.

Foto: Privat

Jag har alltid önskat mig magrutor. Det känns som att vi är många därute som varit eller är besatta av magar. Var kommer det ifrån egentligen? För min del: från tjejerna i Spice Girls. Melanie B och Melanie C hade vad som då ansågs vara riktigt väl­tränade kroppar.

När jag googlar bilder på hur de såg ut får jag en smärre chock. Det var inte direkt några skarpa sexpack vi pratar om, utan några vaga konturer som skymtade i glipan mellan magtröjan och byxorna.

Det känns skönt. Jag behöver inte ha sådan prestationsångest. Dyker det upp någonting som påminner om muskler där under kan jag vara nöjd.

Det har gått två veckor och jag är rätt less på övningarna vid det här laget. Jag tycker mig inte se någon förändring på min kropp heller. Allt känns jobbigt. Jag är trött och irriterad. Det känns som ett magrutefiasko. Jag stoppar i mig en stor påse naturgodis trots att jag bestämt att jag skulle hålla mig borta från socker. Jag tuggar målmedvetet utan att knappt känna någon smak. Hets­ätningstendenser. Jag tar ofta till det när jag känner mig misslyckad.

 
Och så här såg jag ut efter att ha kört mag­övningarna i en och en halv vecka.

Foto: Privat

Efteråt har jag dåligt samvete. Det var urbota dumt. Ingen träningsexpert har någonsin rekommenderat en stor påse godis till någon som jobbar på sin tvättbräda.

Nåväl. Jag är inte mycket mer än människa.

Jag står framför spegeln den sista dagen. Jag har känt mig starkare senaste veckan. Kört på hårt. Som Rocky.

Och någonstans där under tycker jag mig skymta en kontur. Jag tror inte att jag inbillar mig.