Klockan klämtar för U2.De behöver kanske inte bevisa att de är ett av världens största band längre.Men de vill ha revansch. Håller nästan på att kalla världspremiären i Vancouver sent i natt svensk tid för en ödeskonsert för U2.
Men det är kanske att ta i.
Egentligen kan de väl bara gå upp på scenen och arenatralla sig igenom gamla hits – publiken finns ändå där.
Turnén ”Innocence and experience” är redan en framgång.
Enligt tidningen New York Times har 98 procent av de 1,2 miljoner biljetterna till 68 konserter världen över sålt slut.
I Sverige såldes fyra konserter på Globen i höst ut innan någon hann säga ”One”. Populariteten som kvartetten byggde upp mellan 1983 och 1993 håller uppenbarligen i sig. Hur många som helst vill bli förälskade i balladen ”With or without you” igen.
Men U2 har alltid velat vara ”bäst just nu”. Det nya materialet ska helst ha en lika framskjuten plats i livesetet som klassikerna. Och där kan det bli problem i år.
Senaste skivan ”Songs of innocence” är ofta långt, långt under gruppens vanliga standard. Vad ska vi med den till? Vad är poängen? Mycket håller en undermålig ”Get on your boots”-nivå. (Gruppens berömda kalkonsingel från 2009.)
Det blev inte bättre när U2 gjorde en kupp tillsammans med sina kollegor på Apple och skjutsade ut skivan gratis och rakt in i varje dator med ett Itunes. Det väckte ett digitalt raseri. Många såg det som ett världsfrånvänt intrång i användarnas personliga integritet. Sångaren Bono tvingades ge en offentlig ursäkt och Apple publicerade snabbt instruktioner för hur deras kunder kunde radera albumet på ett klick.
Men han påminde också publiken om sitt engagemang i Amnesty och alla brutala brott mot mänskliga rättigheter och påpekade att alla som tyckte att bandets idé var hårresande måste leva väldigt, väldigt lyckliga och bekväma liv.
Den lille Messias från Dublin har nog en poäng.
Apple säger att albumet tankades hem över 26 miljoner gånger på en månad och det är, som det brukade heta förr, inte kattpiss.
Samtidigt har U2 inte haft en ordentlig hitsingel på åratal. På den punkten är de dinosaurier med ledvärk och dålig hemtjänst.
Bono har själv sagt att världspremiären blir den riktiga värdemätaren för ”Songs of innocence”. Det återstår att se om de nya låtarna har fastnat hos fansen eller om publiken hellre väntar på en ”Sunday bloody sunday”.
Bandet har repat i Vancouver i en månad. Turnén är inte tillnärmelsevis lika storslagen som den förra – besten ”360° tour” med den gigantiska ”klon”.
Formatet är, med irländarnas mått mätt, mindre. Men det talas ändå om en avancerad scen och ett innovativt ljud där högtalarna fördelar sina decibel jämnt över hela arenan från taket. U2 arbetar med samma scenproducent som Kanye West och Lady Gaga.
Setet ska vara uppdelat i två partier. Det första förändras väldigt lite från kväll till kväll medan det andra har ett större utrymme för spontana låtval.
U2 vill inte rosta sönder som låtskrivare. De vill fortsätta att vara ett kreativt föredöme på scen. Irländarna, det sista rockbandet där man kan namnet på alla medlemmar som Bruce Springsteen sa, har en hel del att bevisa.
En revansch bygger tyvärr inte på gamla meriter.
Följ Aftonbladets musikblogg
Läs mer:
Cred & Källa: U2 jagar revansch
Lämna ett svar