Bästa musikavsnittet kom sist: Ebbot Lundberg. Och Lill Lindfors ägde mest av alla. Kan just nu inte minnas när ett nöjesprogram på TV4 lät lika bra.I december i fjol lade The Soundtrack Of Our Lives av. Avskedet, deras ”The last waltz”, blev sex konserter i rad på Södra teatern i Stockholm. Den som ville kunde, lite hårddraget, se en tidsbild av rockens kommersiella status. Samma år som SOOL sa farväl i en liten teaterlokal gjorde housegruppen Swedish House Mafia exakt likadant, fast med tre utsålda konserter på Friends arena, ett gigantiskt rave för över 100 000 människor. Men bara folk som har Melodifestivalen som måttstock kan kalla SOOL för ett litet band. Förlagan, Union Carbide Productions, har med tiden blivit ett av de viktigaste namnen för den alternativa svenska rockhistorien. Nirvana skickade vykort till gruppen och Håkan Hellström nämner dem fortfarande i sina låtar. SOOL fick i sin tur Noel Gallagher att förändra sitt sound. Ett tag ville Oasis inget annat än att låta som ett kosmiskt rockband från Göteborg. SOOL gjord egentligen allting ”fel”. De spelade, utan moderiktig ironi, traditionsbunden rock i en tid som alltmer lutade mot hiphop och elektronisk pop. När resten av branschen blev mer låtorienterad fortsatte de envist att släppa långa och omfattande album. Och de hade inte en frontfigur som modemagasinen ville sätta på omslagen. De hade Ebbot – en kaftan med skägg. Men få som såg gruppens konserter glömmer det dynamiska samspelet mellan gitarristerna Mattias Bärjed och Ian Person, vinterstormen Fredrik Sandsten på trummor, stenstoden Kalle Gustafsson på bas och hur Martin Hederos var både kantor och Jerry Lee Lewis vid pianot. Avsnittet kändes lite som Ebbot Lundbergs image – ett surrealistiskt nöjesfält där alla är välkomna. Att höra The Soundtrack Of Our Lives dåna fram på bästa sändningstid, mellan kurragömma-lekar och inför miljonpublik, är poängen med ”Så mycket bättre”. Programmet gör förhoppningsvis skillnad när det får handla om musik som inte blivit allmängods. Det saknas inte bra låtar. Ingen rörde exempelvis vid ”You are the beginning”, ”Legend in his own mind” och ”The passover”. Men Lill Lindfors triumferade i rariteten ”Pass through fear”. Och rockpuritanerna må rynka på näsan, men Agnes slöt en sorts cirkel. Fjolårets farväl, de sex konserterna som blev längre för varje kväll, avslutades med låten som tände karriären för Soundtrack Of Our Lives – gåshudsraketen ”Instant repeater ’99”. I Agnes tappning kan låten bli en hit för en annan och yngre genration. Fantastisk musik slutar inte. Den går i arv.
Läs mer:
Cred & Källa: TV4 sparade det bästa till sist
Lämna ett svar