Tunga röster säger nej till höjd pensionsålder

Före nästa val ska ett riksdagsbeslut fattas om höjd pensionsålder, vilket betyder att lägsta ålder för uttag av allmän pension höjs från 61 år till 62 alternativt 63 år. Det berättade SvD om under måndagen.

Men socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ambition möter kritik.

På den fackliga organisationen LO anser man att diskussionen om höjd pensionsålder är fel fokus.

– I dagsläget orkar inte ens LO-medlemmarna jobba fram till 65 år, och är ännu längre från att jobba fram till 67 år. De orkar inte eftersom de har så tuffa arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö och slimmade arbetsorganisationer, säger Tobias Baudin, vice ordförande på LO.

Han anser att man i stället borde inrikta sig mot att hitta lösningar för att man ska kunna jobba fram till 65 år. Man bör koncentrera sig på vad som behövs för att anställda ska orka jobba längre, som arbetsvillkor och kompetensutveckling.

– Att bara höja pensionsåldern kommer inte innebära att man orkar jobba längre, säger han och tillägger att frågan om pensionsålder, som regleras i las, är en fråga för arbetsgivarnas parter att diskutera.

– Det vill vi inte att politikerna ska ändra i.

Han får medhåll av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv som också ogillar att politikerna har en ambition att höja den lagstadgade rätten för den anställde att vara kvar på jobbet ända fram till 69 års ålder.

– Vi gillar det inte. Vi uppskattade inte höjningen från 65 till 67 år heller. Vi anser inte att det är en rättighetsfråga, utan vill man jobba kvar bör det vara en diskussion mellan arbetsgivare och arbetstagare, säger Carina Lindfelt, chef för avdelningen arbetsmarknad på Svenskt Näringsliv.

Hon förordar en fri dialog mellan parterna och talar sig varm för en flexibilitet kring pensionering, eftersom frågan är komplex.

Även fackförbundet Unionen ser ett behov av att förhandla med sin motpart för att hitta flexibla lösningar – men då för att underlätta för de anställda att orka jobba kvar.

– Vi tror inte att det räcker att bara ändra åldersgränserna, säger Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen och berättar att de har avtalat om flexpension med flera parter – industri, bygg och handel – som innebär att individen själv kan välja om den vill gå ned i arbetstid innan man slutar helt.

Niklas Hjert hänvisar till en undersökning som Unionen har gjort bland sina medlemmar där de frågat vad som skulle ha få dem att välja att gå i pension senare. Och i denna svarar sju av tio att de helst skulle vilja minska sin arbetstid för att orka jobba några år till.

Han framhåller också likt LO att det är viktigt att skapa en attraktiv arbetsmiljö för att få människor att vilja stanna kvar framför att gå i pension.

– Ska vi klara utmaningen i pensionssystemet måste man göra något. Men en höjning räcker inte som enda åtgärd.

Han framhåller också, likt fler andra fackliga organisationer vikten av att politikerna vid en höjning av pensionsåldern ser över hur detta hänger samman med en rad socialförsäkringar, som sjukförsäkring, och arbetslöshetsförsäkring.

– Ska man jobba längre är det rimligt att man har samma skyddsnät som man har tidigare. Det finns redan glapp i försäkringarna efter tidigare höjningar, säger Niklas Hjert.

Han syftar på att exempelvis a-kassa slutar vid 65 år och sjukpenningen begränsas efter den åldern.

– Det här vidmakthåller ju på sätt och vis att pensionsåldern är 65 år fast den redan är satt till 67 års ålder, säger han.

På arbetsgivarorganisationen Almega välkomnas däremot politikernas förslag om höjd pensionsålder.

– Vi tycker att det är positivt, eftersom vi upplever en kompetensbrist i tjänstesektorn. En stor del av bristen kommer framåt att uppstå av att folk går i pension, säger Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega.

Han skulle gärna se incitament som bidrar till att folk blir kvar i arbetslivet och är därför kritiskt till att regeringen höjer skatten för de som arbetar efter 65 års ålder.

Se artikeln här:

Cred & Källa: Tunga röster säger nej till höjd pensionsålder