”Titiyo passar inte i Så mycket bättre”

Det blir plågsamt tydligt.Titiyo är en fantastisk artist som inte passar för ”Så mycket bättre”. Det ska nog ses som beröm. Om programmet bara bestod av självutlämnande skrytmånsar och ärtiga jönsar som ”bjuder på sig själv” hade serien varit direkt motbjudande.Segmentet där deltagarna tar en utflykt och gör saker tillsammans tangerar ofta pinsamhets- och ångesthumorn i Ricky Gervais och Stephen Merchants klassiska serie ”The office”:Titta! Agnes stryker en mule! Titta, dårå! Meh. Gå inte! Du missar ju mulen!Det ska väl vara så och Titiyo Jah är en nödvändig motvikt till spralleriet. Hon har i hela sin karriär varit en motsägelsefull artist, stjärna på scen och besvärad doldis utanför rampljuset. Hon verkar genuint obekväm i offentligheten. Hon har aldrig pratat i rubriker om sin musik och sitt privatliv. Och här, när hon får stå i fokus i ”Så mycket bättre”, lämnar hon sin trygghetszon i 110 kilometer i timmen.Det märktes. Hon fick köra en gul traktor med skopa, klappa på sin gamla pålle, sitta med axlarna blygt uppdragna till öronen och säga ”tack”, ”mmm” och ”åååh, fantastiskt”. Under tiden besteg Ebbot en häst och Ken slappade på gräsmattan och Bo försökte dansa linedance och liknade mest en sprattlande fisk som fastnat i ett par svarta Converse-skor.Titiyos musik, som har hamnat i skymundan på senare år, förtjänar alltid att stå i centrum. Särskilt det senaste, indieelektroniska albumet ”Hidden”. Men flera av avsnittets tolkningar blev mest ett argument för andra artister att aldrig ställa upp i ”Så mycket bättre” när TV4 ringer.Att sitta vid bordet och lyssna på sina låtar är säkert en känslosam upplevelse, vem som än sjunger och hur än materialet framförs. Men på lite avstånd gör exempelvis Ulf Dagebys försvenskning av ”Come along” ont i öronen.Bäst lyckas alltid deltagarna som gräver lite djupare och försöker lite mer. Genom ”Flowers” gjorde Agnes en bra pastisch på 90-talets swingbeat-era, som alltid med en sånginsats av internationell klass. Och det blev tydligt hur mycket Bo Sundström gillar ”Longing for lullabies”, här med välskriven svensk text av Annika Norlin.Men den bästa covern är Titiyos egen och spelades i bakgrunden till natursköna bilder. Hennes version av Bob Dylans ”It’s all over no, baby blue” får allt annat att kännas lika mediokert som november. LÄS OCKSÅ: Artisterna ratade Titiyos låtar i TV4

Se mer här:


Cred & Källa: ”Titiyo passar inte i Så mycket bättre”