Fan ändå, det började äntligen gå åt rätt håll och så blev det såhär fel. Det allting handlar om är att det tog slut med tjejen för 2 månader sen och har varit jävligt ledsen, bara velat gå under jorden. Men, den senaste veckan har det börjat kännas väldigt lite bättre, alltid nånting tänker man då, tills ikväll. Fick ett mess runt 8 där hon undrade hur jag känner mig. Säger då att jag mår bra och kommit över henne, insett att det inte kommer bli något mer mellan oss två. Då kommer det första slaget. Hon säger att hon hade tänkt fråga om jag ville försöka igen men ångrat sig i sista stund, har ingen aning varför. Detta känns förjävligt. Det jag velat ha tillbaka kunde jag fått men p.g.a okänd anledning blev det inte av. Hon frågar sedan om jag börjat träffa andra. Svarar att det har jag inte än, och får slag nummer 2, att hon har de. Känns förjäkligt för mig att hon har kommit så långt medans jag står kvar och trampar på samma ställe. Hon frågar om jag inte blir arg eller så, svarar då att det känns lite jobbigt men det är okej. Försöker då agera något sorts bollplank till henne eftersom att hon säger att det känns jättedåligt för henne att jag tagit detta så hårt. ”Gå vidare med ditt liv, jag klarar mig” ungefär. Sedan det tredje, och absolut jävligaste, hon har börjat träffa en av mina bästa polare. Usch, den visste vart den tog! Försöker fortfarande stötta henne och att jag är glad för deras skull och så. Messandet är över och jag ligger i sängen och tänker, bl.a på hur det hade blivit om hon inte hade ändrat sig, hur det hade varit. Kom då självklart att tänka på en av dom bästa kvällarna i vårt förhållande. Vi var hemma hos mig och såg film och mysade. Det är då det slår mig, det var ju förfan exakt här hon låg. Precis där jag låg. Av någon anledning brister det där och gråten kommer IGEN. Får en panikkänsla av att jag måste härifrån, fort! Så jag slänger på mig kläder och går ut och går en sväng, för att få frisk luft och kunna tänka. Har nu kommit in och känner att jag bara måste få skriva av mig. Trodde äntligen att det var över, men i helvete heller, nu sitter man här igen, vill bara försvinna. Skriver det här för att som jag ovan nämnde kände en akut lust att få skriva av mig. Orkar allvarligt inte mer nu, känns som att det skulle vara jävligt skönt att bara gå under jorden, försvinna långt borti helvete där ingen kan hitta mig. Bara få vara ensam ett tag, någon vecka eller två. Har någon något tips på vad jag kan göra för att komma över denna tjej så skulle de uppskattas. //MbG
Fortsätt läsa:
Tillbaka på ruta ett, igen
Lämna ett svar