Jag började med kakeyeliner för att min mamma använde det. För det första såg det så oerhört elegant ut när hon målade dit strecket ovanför fransarna. För det andra så var det något seriöst över att ha en liten pensel i handen och en becksvart liten ask med svartast möjliga puder i badrumsskåpet. Jag lånade penseln så ofta jag kunde förstås. En liten pensel, de där sköra dragen, och den där näsvisa vingen i kanten.
Fortsätt att läsa här:
Originalartikeln: The pupil becomes the master
Lämna ett svar