Är det en spinoff? Är det en prequel? Är det en uppföljare?Är det en ursprungshistoria?”Better call Saul” är en, tämligen lysande, hybrid av allt ovanstående. Trots flera lyckade exempel har spinoffserierna dragit på sig ett ganska tråkigt rykte genom åren.Och en spinoff från ett av den nya tv-tidens verkliga prestigedramer har varit hittills oprövat territorium. Så insatserna är höga för ”Better call Saul”, som kommer med blytungt baggage, och har riktigt stora skor att fylla. Men jösses vad Vince Gilligan, Peter Gould och Bob Odenkirk får det att se enkelt ut. ”Breaking bad”-fanatiker vet vad det här handlar om, men för er andra: AMC:s ”Better call Saul”, som har haft svensk premiär på Netflix i veckan, är alltså en spinoff från Gilligans ”Breaking bad” – vida ansedd som en av tv-historiens absolut finaste. Gilligan håller i spakarna tillsammans med ”Bad”-kollegan Gould, och i centrum står moderseriens vilt gestikulerande, etiskt befriade advokat Saul Goodman (Odenkirk), som hade sina slemmiga tentakler nedstuckna lite överallt i Albuquerques undre värld.I ”Better call Sauls” första fantastiska minuter får vi se hur han i dag – efter hans eskapader som motormunnad consigliere åt den allt mer desperate metamfetaminkocken Walter White – lever sitt liv i exil i Nebraska.Sedan skiftar handlingen till några år före händelserna i ”Breaking bad”, då Saul Goodman fortfarande heter Jimmy McGill, och är en obetydlig spelare längst ner på botten i den juridiska näringskedjan. Odenkirk är suverän, nästan hypnotisk som den nervösa, oväntat ledsna och ödmjuka förloraren McGill, och det är tydligt att det finns fler lager av honom än den hala pajas vi fick se i ”Breaking bad”.Vi vet hur det kommer att gå för honom. Hans sämre jag kommer att ta över. Men resan från en McGill med relativt rent samvete till en totalt nedsmutsad Goodman bär potential för stor tragikomisk noir, där McGill, på grund av sitt otyglat dåliga omdöme, lär behöva snacka sig ur den ena dåliga situationen efter den andra. Figurer från ”Breaking bad” dyker upp, och i det visuella finns en tydlig samhörighet. Men ”Better call Saul” är bra nog att ges förtroende att – precis som sin ynkliga men listiga huvudperson – hitta sin egen unika identitet.
Se artikeln här:
Cred & Källa: Strunt i vad det är, det är ändå lysande
Lämna ett svar