Så bra var Coldplay på Friends – låt för låt

Betyg låt för låt

A head full of dreams
Charlie Chaplin håller tal, de rödglödande amrband som alla p publiken
har fått, Chris Martin rusar ut på avsatsen till den lilla scenen ute
i publikhavet och det bränns av fyrverkerier och konfetti. Rekord i
mäng arenarock per minut?

Yellow
Armbanden skiftar färg till gulgrönt och Coldplay manglar sin första
megahit. Stabilt.

Every teardrop is a waterfall
Multifärgade armband och allsång, bomber och mer konfetti. Ingen
överdrivet märkvärdig låt men mäktig show.

The scientist
Chris Martin vid sitt regnbågsfärgade piano i en av Coldplays allra
finaste ballader. Hela publiken sjunger ”Nobody said it was easy”.

Birds
Duvor flyger över skärmarna i ett av Coldplays mer gitarrstinna nummer
från senaste albumet. Knappast deras skarpaste, dock.

Paradise
Martin tillbaka vid pianot. Tung, nästan parodiskt coldplaysk ballad
med fotbollskör. I finalen exploderar den över i Tiëstos intensiva
dansremix. Blixtrande… raverock!

Always in my head
Bandet smyger ut till den lilla scenen ute i publiken och tar ner
temperamentet rejält. Med Coldplay-mått mätt rätt lite show också.

Magic
Hela publiken: ”hmm… vad betyder det att de plötsligt spelar
halvljumma ”Magic” här, där deras Rihanna-duett ”Princess of China”
brukar dyka upp, när vi vet att Rihanna är i stan?”

Everglow
Martin, ensam med piano på den lilla scenen, uppmanar oss att skicka
kärlek till Turkiet och Bagdad och sjunger sedan den stora balladen
från senaste albumet, med en liten Muhammed Ali-hyllning på skärmarna.

Clocks
Tillbaka på stora scenen drabbar Coldplay-kraften för fullt. En av
bandets verkliga hörnstenar bara bygger och bygger och det blir lika
intensivt som mäktigt.

Charlie Brown
En lasersymfoni och de inledanden fraserna från ”Midnight
” leder in
till en annan arenabomb. Utan samma förlösande klimax som i ”Clocks”,
dock.

Hymn for the weekend
Coldplay vill låta moderna försökt maxa samtidskänslan och
hitpotentialen med norska producenterna. Kanske allra mest här, där
Beyoncé finns med på skiva. Men inte det mest naturliga soundet för
Coldplay.

Fix you
Chris Martin, med svensk flagga i bakfickan, sitter på knä på lilla
scenen och sjunger sin stora bröllopssång med publiken, springer sedan
tillbaka och låter låten brisera. Mäktigt.

”Heroes”
Försvinnande få lyckas med David Bowie-covers. Den här versionen är
OK, och Chris Martin gör den dessutom förvånansvärt oengagerat.

Viva la vida
Rätt mycket mer glöd i den här stadiondödaren. Tillika ännu en
färgexplosion. Rena barnkalaset, höll jag på att skriva…

Adventure of a lifetime
… om det inte hade passat ännu bättre på den här, där kulörta
ballonger fyller stora delar av innerplanen. Disco-Coldplay med
kvällens snyggaste gitarr.
Extranummer:

In my place
Efter en snutt ”Amazing grace” i mörkret dyker Coldplay upp på en en
tredje scen, ännu längre ut i publiken, för en befriande intim
replokalsversion av den här tidiga pärlan.

Don’t panic
Mer replokalskänsla. Första låten från första albumet ”Parachutes”,
önskad av en tjej via Instagram.

God put a smile upon my face
Chris Martin berättar om hur han skrev låten i Stockholm efter
Coldplays första spelning här, på ”some tiny bar” (Kägelbanan var
det). Han sökte en ”vintrig känsla” men i kväll är det mest värme.

Amazing day
Bandet tar sig tillbaka till stora scenen och levererar en rätt
slätstruken ballad som mest fungerar som andhämtning…

A sky full of stars
… för sen öppnar sig himlen för mer ”allt är möjligt, världen är
vacker”-eufori i technicolor och konfetti med U2-spjällen helöppna.

Up & up
Psykedeliska filmer med flygande fiskar och bilar som kör på Saturnus
ringar ramar in den här lätt – lätt! – soulfärgade powerballaden som
vill lämna oss med hopp: ”we’re gonna get it together somehow” sjunger
Martin vid pianot. Snygg final.

Fortsätt läsa:


Cred & Källa: Så bra var Coldplay på Friends – låt för låt