Betyg låt för låt
Mary’s place
”Are you ready for a swedish house party?” Ingen soloöppning i kväll, Springsteen börjar med det stora soulpartyt från albumet ”The rising”. Smygande och ledig intensitet med Steve Van Zandt, Patti Scialfa och Nils Lofgren på fin soulkör. Går från att Bruce hyssjar Ullevi till jublande ”let it rain”-final som svävar tre meter över scengolvet.
Out in the street
”River”-serenad som börjar nere vid kravallstaketet och slutar med att E Street Band trängs vid samma mikrofon och försöker överrösta publiken.
My love will not let you down
Skulle ursprungligen ha varit med på ”Born in the USA”-skivan, men avtäcktes först på boxen ”Tracks”. Adrenalinrock som alltid känns som ett kärleksbrev till fanatikerna längst fram. Efter en storm av gitarrer gör Max Weinberg, i sedvanlig ordning, en sorts audition för att kunna ersätta trummonstret Animal i ”Mupparna”.
”No surrender”
Fortfarande en av Springsteens mest älskade, romantiska och bästa texter om vänskap. Mot slutet skriker han en snabb order, bandmedlemmarna måste rusa fram till varandra och fråga vilken låt de ska spela, och gitarreuforin plockas på en sekund ner till ett…
”Something in the night”
… ”Darkness on the edge town”-drama. En ödesmättad roadmovie som utspelar sig på tomma vägar långt bortom städernas gatlyktor.
”Candy’s room”
Svärmen av gitarrer återvänder direkt. E Street Band skramlar och skräller och kraschar och verkar slå sina knogar blodiga mot instrumenten innan de…
”She’s the one”
… fortsätter att tugga taggtråd i det lysande, sprängförälskade och Bo Diddley-inspirerade numret från ”Born to run”.
”Sherry darling”
Det är verkligen det högljudda garagerockbandet i den trånga replokalen med betongväggar som står på scenen just nu. Springsteens hyllning till amerikanska subgenren ”fraternity rock” på 60-talet, partyinspelningar där publiken lät dubbelt så högt som musiken. Tänk ”Wooly bully” med Sam The Sham & The Pharaohs.
”You can’t look (but you better not touch)”
Steve Van Zandt älskar verkligen de snabba ”River”-låtarna. Och den rasande attacken och tempot på scenen tilltar…
”Two hearts/It takes two”
… i takt med blåsten och regnet. Marvin Gayes och Tammi Terrells soulduett sveper in och förbi av bara farten.
”Independence day”
En monolog! Utropstecknet är befogat. Springsteen berättar kort om låten, en fantastisk ballad om de eviga slitningarna mellan barn och föräldrar. Countryfärgad version som ligger nära originalet på ”The river”.
”Hungry heart”
Efter inledningen, som med två undantag varit en hård knuten näve, känns den hjärtvärmande allsångsövningen nästan förlösande. Springsteen och Jake Clemons står mitt i det kokande publikhavet och, så att säga, slänger in vedklabbar i elden som sprider sig över hela Ullevi.
”Jole Blon”
Oh, yeah. Efter att Springsteen samlat upp ett gäng önskeskyltar levererar E Street Band en praktfull raritet. Springsteen skrev den 1981 till soulartisten Gary US Bonds, mannen bakom ”Quarter to three”. Glödande blandning av Phil Spectors flickpop, cajunmusik och fjorton matskedar med sha la la.
”The price you pay”
Nu börjar namnet på turnén, ”The River tour”, äntligen kännas lite befogat. ”The price you pay” är en låt som även borde få de mest fanatiska Springsteen-dårarna att kippa efter andan. Under så många, många år en av de mest efterfrågade rariteterna. Borde ha samma status som ”Badlands” eller ”The promised land” i setlistorna.
”The river”
Mäktig och nedtonad version, trots att det bitvis låter som om det sitter en sur och blöt katt och väser i munspelet.
”Racing in the street”
”She stares off alone into the night, with the eyes of one who hates for just being born… ” Konserten har helt ändrat karaktär, från attack till något som man står och lyssnar på. I det långa outrot dansar Roy Bittans händer över tangenterna. Fingervantarna fattar nästan eld. Crescendot sträcks ut ända till horisonten.
”Lucky town”
Önsketimmen fortsätter. Vem höll upp den här skylten? Gult kort. Det finns ju ett antal andra låtar som förtjänar den här platsen. Ett antal. Räddas av ett inspirerat gitarrarbete av Bruce.
”The promised land”
Samma häpnadsväckande utväxling som i lördags. Slutar aldrig växa. Steve Van Zandts solo, Jake Clemons saxofon, munspelet och en final av livsbejakande förtvivlan och desperation.
”I’m a rocker”
Och nu plockar fanskapet fram… batmobilen? Det gamla farfisaorgelmonstret från ”The river”? Ok. Visst. The E Street Band har aldrig låtit lika mycket Gyllene Tider på skiva. Eller på Ullevi. Det fungerar faktiskt över förväntan.
”Working on the highway”
Bruce har feeling igen. ”Ob-la-di, ob-la-da” i cowboyhatt.
”Darlington county”
Mister Bruce byter gitarr och vrider om tändningsnyckeln och startar den stora och fyrhjulsdrivna ”sha la la”-trucken igen. Och som vanligt på ”hemmaplan” spinner det bensinslukande odjuret runt på bakhjulen.
”I’m on fire”
Skulle kunna skriva mer här, men i kväll är ”I’m on fire” bara en kort inledning till…
”Tougher than the rest”
… en annan fullständigt knäckande ballad som Bruce Springsteen spelar alldeles för sällan. Särskilt som duett med Patti Scialfa. Om det gick skulle jag gifta mig med ögonblicket när Bruce och Patti sjunger i samma mikrofon.
”Because the night”
”I’m on fire” och ”Tougher than the rest” och ”Because the night” är en strålande trio. Det känns som om låtarna hör ihop och förstärker varandra. Versionen av ”Because the night” är alldeles… oerhörd.
”The rising”
Energin från ”Because the night” spiller även över här. Det ger en ny glans åt en 9/11-serenad som annars börjar kännas matt och förbrukad.
”Badlands”
Springsteen, ja hela bandet, står mest och garvar när de rullar ut sin älskade ångvält. Precis när man tror att versionen inte kan flyga högre tar den sats igen, och igen, och igen. Efteråt sjunger publiken den ordlösa melodin ännu högre i väntan på extranumren.
Extranummer
”Jungleland”
Enastående. Rå kraft. Rockteater blir inte bättre. Introt där Springsteen står tyst med uppsträckt gitarr och publiken tappar det och håller upp tiotusentals mobiltelefoner, mitten med Steve Van Zandts solo, det andlösa saxofonsolot med Jake Clemons, det sorgsna slutet.
”Born in the USA”
Känns även i kväll, med tanke på reaktionerna på läktarna, som Sveriges inofficiella nationalsång. Dånande och upplyftande antipatriotism. Breaket där Max Weinberg leker orkan är direkt utmattande.
”Born to run”
Delar av paradnumret är fortfarande lika underbart vansinnigt, efter alla dessa år.
”Ramrod”
Titeln skymtade förbi på en av önskeskyltarna som Springsteen samlade ihop för ungefär två timmar sedan. Den vrålande raggarbilen börjar dock tappa sin lyskraft som extranummer. Det låter och känns som om Godzilla stiger upp ur havet och klampar fram genom Manhattan.
”Dancing in the dark”
”Hey, baby…” I danspartyt där folk från publiken får komma upp och dansa med medlemmar i E Street Band ser en liten flicka med hörselkåpor så förskräckt ut att Springsteen måste bära tillbaka henne. Och några snubbar i keps får jamma med sin idol.
”Tenth Avenue freeze-out”
Har med åren utvecklats till en rörande och svårslagen hyllning till de E-Street-medlemmar som har gått bort – Clarence Clemons och Danny Federici.
”Shout”
”Is there anybody alive out there?” ”If you’re alive, if you’re alive, if you’re alive, I want you to shake your ass now!” Sinnessjuk cover på The Isley Brothers. Helt knäpp. En berg och dalbana av ”can I get a witness”-gospel och rasande intensiv soulpop. Skulle inte ha blivit förvånad om fundamenten på arenan flyttade sig femton meter i kväll.
”This hard land”
Akustisk soloavslutning. Också detta en låt som var tänkt till ”Born in the USA”-albumet, men som Bruce inte tyckte funkade i helheten just då. En mycket passande och vacker avslutning på ännu en stor konsert.
Läs mer här:
Cred & Källa: Så bra var Bruces andra konsert på Ullevi
Lämna ett svar