Cameron Diaz och Russell Crowe är båda veteraner i Hollywood.En är känd för sitt usla humör, den andra för att inte kunna sluta skratta.Jag har träffat båda de senaste dagarna.Så här är de: Det är inte många skådisar jag är fysiskt rädd för.Men Crowe, Sverigeaktuell i ”Noah”, är en av dem.Den hetlevrade nya zeeländaren som växte upp i Australien kan inte bara skylla sin image på den kraftfulla insatsen i gamla ”Gladiator”.50-åringen går ständigt omkring med ett ansiktsuttryck som verkar säga, ”VARFÖR I HELA JÄVLA PISSHELVETET MÅSTE JAG STÅ UT MED DET HÄR?”.Att imagen inte bara är en illusion visade han för några år sedan när han angrep en nattportier på ett New York-hotell för att han inte kunde komma i kontakt med sin dåvarande hustru, Danielle Spencer.Men om man som filmmurvel bara kan få rädslan under kontroll bäddar hans surhet ofta för intressanta samtal.Dels skärper man sig för att slippa hans vrede, dels blir man aldrig charmad och tappar fokus.När vi träffades för ”Noah” häromdagen kändes det verkligen som om filmbolaget bearbetat honom för att få honom att samarbeta.Till en början var han lugn, återhållsam och nästan vänlig.Men när han ställdes mot väggen om den tidiga, religiösa kritiken mot filmen, knöt han näven på bordet.Det var som om en rak höger var oundviklig.Men innan krutdurken hann explodera pressade han långsamt fram ett sammanbitet leende.Sen sa han – med betoning på varje ord:- Att sätta sitt namn och myndighetsstämpel på en uppfattning som bara baseras på antagande är rent utsagt löjligt.Med Diaz, 42, är det annorlunda.Hon är glad, pigg, tillmötesgående och sprudlar av energi när hon dyker upp för att lansera otrohetskomedin ”The other woman”.Det välkända skrattet är aldrig långt borta.Ändå skulle hon kunna reagera betydligt annorlunda.De frågor om utseendefixering och svunnen skönhet hon ständigt ställs inför är de som ofta drabbar kvinnor över 40 i Hollywood. Som exmodell torde de däremot svida hårdare. Samma sak med den upprepade påminnelsen att hon aldrig har gift sig eller fått barn.Men hon tar det med fattning, förklarar att hon aldrig stänger några dörrar, att hon lever för dagen och att inget är hugget i sten.Sen driver hon med sig själv och sina tillkortakommanden.Det efterföljande skrattet är omöjligt att inte smittas av.Här har Crowe massor att lära.
Fortsätt läsa:
Cred & Källa: Russell Crowe är en av få jag är fysiskt rädd för
Lämna ett svar