Livet har ju sina vändningar och (framför allt) då allting dalar neråt så älskar jag att springa. Det finns inget som för mig är lika befriande. Som får mig att känna mig mer levande. Som stärker mig mer som person än för varje gång mina löparskor nuddar asfalten. Ni vet, de tillfällen när allt känns skit och det känns som att man kommer att spricka vilken sekund som helst
Se artikeln här:
Originalartikeln: Run Until You Can’t Breathe
Lämna ett svar