”Nej, det är fel att trycka mer pengar”

Efter att ha läst debattartikeln med rubriken ”Tryck pengar för att lösa kriserna” av Lars P Syll, Rodney Edvinsson och Lars Ahnland på SvD Debatt (11/12) känns det påkallat ge vår syn på en del grundläggande ekonomiska begrepp och dess innebörd.

Syll, Edvinsson och Ahnland efterfrågar en mer expansiv och lånefinansierad politik för att få fart på de investeringar som är nödvändiga för att lösa våra långsiktiga utmaningar. De menar att deflation, alltså att priserna sjunker, är ett större hot mot världsekonomin än vad dess motsats – inflation – är. Detta är helt enkelt inte sant.

När priserna sjunker får fler människor råd att köpa fler varor och tjänster. Ett ökat konsumtionsutrymme för fler människor betyder att välståndet ökar. Det innebär också att fler får möjlighet att spara. Det sparade kapitalet söker avkastning genom investeringar som förväntas vara framgångsrika.

Deflation i form av sjunkande priser på grund av ökad effektivitet är ekonomiskt sunt. Därtill är monetär deflation av den typ författarna pekar på i sina exempel vanligtvis en direkt konsekvens av tidigare inflation. En finansbubbla byggs upp genom monetär inflation och spricker sedan. Självklart är konsekvenserna av en sprickande finansbubbla mycket tråkiga, men man kan inte trolla bort dem. Det bästa alternativet är och förblir att inte blåsa upp någon bubbla över huvudtaget.

Syll, Edvinsson och Ahnland menar att det är ett problem att inflationen är låg för att värdet på skulderna då ökar. Det är förvisso sant att en låg inflation inte hjälper till att minska skuldbördan för de skuldsatta. Men skulder ska alltid betalas tillbaka av någon. Om det görs via inflation så innebär det att alla, även de som inte skuldsatt sig, är med och betalar skulden. Att de som inte skuldsatt sig skall betala andras lån kan vare sig anses rättvist eller ekonomiskt riktigt.

När riksbanken manipulerar räntan till de låga nivåer vi ser idag så innebär det, utöver risken för finansbubblor, faktiskt också att skuldernas värde ökar. Det beror på att diskonteringsräntan sjunker – vilket gör att framtida åtaganden blir dyrare och därmed svårare att leva upp till. Fråga alla de som har sitt pensionssparande i en traditionell förvaltning som skulle garantera en viss avkastning. De personerna har fått välja mellan att acceptera en lägre avkastning, eller flytta sitt pensionssparande till högre risk och lägre garanterad avkastning. Detta problem blev för ett par år sedan så stort för livförsäkringsbolagen att man var tvungen att ändra reglerna och sätta ett artificiellt ”golv” för diskonteringsräntan, för att de inte skulle hamna i en nedåtgående spiral på grund av de fallande räntorna.

Syll, Edvinsson och Ahnland menar, i en halsbrytande passage, att centralbankerna kan, och bör, finansiera sina köp av statsskulderna genom att ”addera några nollor på säljarens konto”. Det går inte att finansiera saker och ting genom att addera några nollor. Finansiering måste ske genom att befintliga resurser tas i anspråk. En investering bygger på att man avstår från konsumtion till förmån för sparande. Finansiering genom att trycka pengar gör att man artificiellt ökar efterfrågan på redan existerande resurser, med den enda långsiktiga konsekvensen att priser stiger. Det må tillfälligt se ut som att detta har skapat  tillväxt, men i slutändan händer inget mer än att värdet på pengarna har sjunkit.

Den expansiva politik som centralbankerna har fört sedan finanskrisen 2008 har inneburit att vi ännu inte helt har sett effekterna av krisen. Men till skillnad från vad Syll, Edvinsson och Ahnland skriver, så har centralbankernas politik inte löst några problem. Möjligtvis har man dolt dem och skjutit de oundvikliga konsekvenserna framför sig. Det är som att försöka förhindra den baksmälla man kan uppleva dagen efter en rejäl fest, genom att fortsätta dricka. Bakfyllan är kroppens sätt att rena kroppen. Ett fortsatt drickande löser inte problemet.

En finanskris fungerar som ett reningsbad för ekonomin. Ekonomin anpassar sig till de resurser som faktiskt finns tillgängliga. Det är en smärtsam process. Genom att manipulera räntan och ”addera nollor på konton” har en hel värld förletts att tro att det finns betydligt mer lediga resurser och utrymme för  framtida konsumtion, än vad som är fallet. Förr eller senare måste vi vakna upp och inse detta.

Det är dags att återgå till en politik som gynnar sparande och investeringar istället för ökad skuldsättning och konsumtion. Först då kan vi skapa en hållbar tillväxt.

Hans Palmstierna

Martin Moraeus

Svenska Ludwig von Mises Institutet

Läs mer här:

Cred & Källa: ”Nej, det är fel att trycka mer pengar”