precis som rubriken lyder. Jag gjorde slut med min pojkvän igår. När jag ser tillbaka på alla de förhållanden jag haft känns det ofta snarare som behov än kärlek, genomgående. Killarna har haft något form av attribut som man fäst sig vid eller ska jag säga tillräckliga attribut för att bli intresserad. Känns ofta som att mina relationer bottnat i att det är skönt med bekräftelse och att illusionera upp en "framtid", kring och med en person
Se mer här:
Cred & Källa: när skulle ni säga att ni älskat någon? tvivlar att jag har förmågan..
Lämna ett svar