Jag hade tänkt skriva en blajig text om något helt annat i dag.Men så såg jag Jills veranda med Kristian Gidlund och det grep tag i mig. Inte bara det att vi nu sitter här med ett dystert facit – att Kristian dog bara månader efter resan till Nashville, inte ens 30 år gammal – utan också för att det märktes vilket intryck han gjorde på Jill och hur de här dagarna de fick tillsammans förde dom samman.Ömheten i hur de liksom stödde sig mot varandra och det klassiska i att den som är sjuk är den som får trösta den som är frisk. Och också hur Kristian, trots smärtor och trötthet, vägrar låta cancern bestämma över sin Nashville-vistelse. HÄR är klippet med hästarna!Jag höll mina egna känslor i schack fram till det att hästarna dök upp
Se mer här:
Cred & Källa: Kristian Gidlund och de omhändertagna hästarna är magisk tv
Lämna ett svar