Krister Henriksson: "Sorgen är outhärdlig"

För tio år sedan tog skådespelaren Johanna Sällström sitt liv.
I ”Renées brygga” berättar Krister Henriksson om sorgen.
– När någon som man tycker väldigt mycket om går bort är sorgen outhärdlig, säger han i programmet.I onsdagens avsnitt av ”Renées brygga” gästas Renée Nyberg av skådespelaren Krister Henriksson, känd från bland annat ”Wallander”-filmerna.
I programmet berättar skådespelaren om sorgen och saknaden efter sin kollega Johanna Sällström, som spelade Kurt Wallanders dotter Linda och som tog sitt liv i februari 2007.
– När någon som man tycker väldigt mycket om går bort är sorgen outhärdlig, säger Krister Henriksson i programmet och fortsätter:
– Det var chockartat. Hon var ju på något sätt en depressiv person. Men det var också det som gjorde henne så jävla bra.

LÄS MER: Johanna Sällström är död

Renée Nyberg frågar då om han kände skuld över det som hänt,
– Absolut, det är det som är det hemska. Jag kände jättemycket skuld, säger han i programmet.
Krister Henriksson får sedan frågan om han fick någon hjälp.
– Vi som var inblandade i det här pratade mycket med varandra. Sedan var det väldigt skönt att gå vidare och göra några ”Wallander”-filmer till för det var ett sätt att slutföra sorgearbetet. Nu förmår vi att gå vidare med våra liv. För det är ju hemskt om man stannar kvar i sorgen.

I ”Renées brygga” berättar Krister Henriksson också om scenskräcken som höll på att knäcka honom tidigt i karriären.
Krister Henriksson hade fått jobb på Stockholms stadsteater, som på den tiden var den hetaste arbetsplatsen för skådespelare.
– Då hände någonting med mig som var ganska förskräckligt. Det började med att jag blev hes, jag kunde inte prata. Jag gick till talpedagoger men de hittade inga fel på mig.
– Sedan kom jag tillbaka och skulle gå upp på scen. Då var det en kollega som fram till mig och sa ”hur mår du Krister? Du ser grön ut i ansiktet”.
Krister Henriksson gick trots det upp på scen.
– Jag fick inte upp ena foten för den var så tung. Jag fick inte upp benen från golvet. Och jag tänkte, nu dör jag. Och så kommer jag inte ihåg någonting innan jag vaknade upp och tittade ut.
– Jag såg 800 människor som bara satt och tittade på mig. En läkare som undersökte mig trodde att jag hade fått en hjärninfarkt.

LÄS MER: Krister Henriksson om livet efter Wallander

Efter att läkaren hade gått igenom Krister Henrikssons fick han sin diagnos: scenskräck.
– Jag grät på ett sätt som jag aldrig förr eller senare har gjort. I branschen är det också ganska skambelagt. Det är som en slags alkoholism för du vet att om du har det så kan du inte vara i yrket längre.
Krister Henriksson skaffade då ett nytt jobb.
– Jag jobbade på nattvak och kommer in på det här rummet. Och då ligger en kille, jag tror han var 45. Han presenterade sig och sa ”jag vill bara tala om för dig att jag har cancer och jag ska dö. Nu är vi klara med det och du behöver inte trösta mig”.
Krister Henriksson kom mannen mycket nära.
– Jag kände att jag kunde berätta alla mina hemligheter för honom för han kommer gå i graven med dem. Han gick på starkare och starkare mediciner och så sa han plötsligt: ”Krister jag tror vi måste ta farväl av varandra nu. Jag vill bara en sak till dig, det här med skådespeleriet, ge det en chans till”.
Krister Henriksson gick aldrig på begravningen men stannade till utanför kyrkan.
– Och då tänkte jag så här, ”nickade jag när han sa att jag skulle bli skådespelare? Ja det kanske jag gjorde”. Jag hade inte köpt blommor till hans kista eller någonting. Men då går jag till teatern och säger, ge mig en chans till. På den vägen är det.
Den dagen försvann Krister Henrikssons scenskräck.
– Den kommer aldrig att komma tillbaka, säger han.

Se mer här:


Cred & Källa: Krister Henriksson: "Sorgen är outhärdlig"