Kravet: Hårdare reformer inom 72 timmar

BRYSSEL. På söndagen fortsatte i Bryssel tvådagarsmötet om Grekland, som har begärt ett nytt lån på 53,5 miljarder euro ur euroländernas permanenta räddningsfond Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

Återigen hade mötet beskrivit som ett ”ödesmöte”, en ”sista chans” och de ”allra, allra sista” överläggningarna innan Grekland måste sparkas ut ur eurogruppen och återinföra sin gamla valuta drachman.

Finansministrarna för alla euroländer utom Grekland träffades först, och släppte på söndagen ett kort men kärnfullt dokument med villkor som Grekland måste inte bara uppfylla för att få nya krislån – de måste också uppfylla dem fort.

Redan i nästa vecka ska reformerna ha antagits i det grekiska parlamentet och börjat träda i kraft, menade finansministrarna. Bland kraven finns fler privatiseringar av statliga egendomar, arbetsmarknadsreformer, pensionsreformer och moms- och skattehöjningar.

Problemet är att grekiska gatsopare knappt hunnit städat undan konfettin från gatorna i Aten efter den folkomröstning för en vecka sedan där en tydlig majoritet av de grekiska väljarna röstade emot att landet accepterar fler sådana nedskärningar och reformer.

Euroländerna sätter alltså Greklands premiärminister Alexis Tsipras regering i rejäl politisk knipa på hemmaplan, och ordet ”förrädare” har redan hörts på grekiska gator och torg.

Euroländerna har inte gjorts någon hemlighet om att de inte litar på att Tsipras regering, som uttryckligen bad sitt folk att rösta emot långivarnas nedskärningskrav i folkomröstningen för en vecka sedan, kommer att införa de reformer som man kräver, även om han skriver på avtalet. De allra flesta skulle säkert välkomna hans avgång.

Återstår att se om Tsipras kan sitta kvar om han skriver på euroländernas krav, eller om han måste avgå, Grekland måste utlysa nyval och en ställföreträdande icke-folkvald regering måste tillträda som då främst skulle ägna sig åt att implementera kraven från euroländerna och administrera krislånet.

Den finske finansministern Alexander Stubb sade i alla fall på söndagseftermiddagen att man hade ett avtal i görande, och att grekerna måste klubba alla nödvändiga lagar kring villkoren före den 15e juli.

Hans belgiska kollega Johan Van Overtveldt, sade att finansministrarna nu gjort sitt jobb och lämnar över till sina chefer för att fatta de stora, politiska besluten om Greklands framtid i eller utanför eurosamarbetet.

– Till ungefär 90 procent har vi ett avtal. Resten blir nu upp till stats- och regeringscheferna, sade Van Overtveldt till journalister i Bryssel.

När stats- och regeringscheferna för de 19 euroländerna så var kommentarerna återigen spretiga vad gäller utsikterna för en slutgiltig överenskommelse.

De slovenska och litauiska delegationerna sade på söndagen att bristen på tillit till den grekiska regeringen var det största hindret för ett avtal och nya krislån.

Slovenien och Litauen är bägge är fattigare än Grekland och regeringscheferna har svårt att förklara för sina väljare varför de ska ställa upp med enorma lån till ett rikare land, och dessutom med låga krav.

Italiens Matteo Renzi sade att sunt förnuft måste råda, att Grekland inte kan få lov att lämna eurosamarbetet och att det var upp till tyskarna att få till stånd ett avgörande.

– Jag säger till Tyskland: nog är nog, sade Renzi.

Den tyska förbundskansler Angela Merkel sade att diskussionerna mellan euroländernas stats- och regeringschefer skulle bli hårda, och att hon inte skulle sluta ett avtal till vilket pris som helst.

– Den viktigaste valutan saknas och det är tilliten, sade Merkel.

Merkels beslut om Greklands plats inne i eller utanför eurosamarbetet kan ha stora konsekvenser för inte bara euron och Tyskland, utan också för EU-bygget.

Hon kan välja mellan att på kort sikt blidka en hemmaopinion som vill sätta hårt mot hårt och inte längre vill att tyska skattebetalare ska garantera Greklands återhämtning, som de redan har gjort i fem långa krisår.

Flera tyska medier, bland annat tidningen Bild, driver kampanjer om att slänga ut Grekland ur eurogruppen.

Men om Merkel insisterar på att grekerna måste lämna euron så lägger hon sig på kollisionkurs med Frankrike, som under de senaste turbulenta veckorna seglat upp som eurons största förkämpe. Frankrike och Tyskland utgör gemensamt det lokomotiv som driver EU framåt. Inte mycket händer inom EU-samarbetet när dessa två är i luven på varandra.

Merkel kan också i historieböckerna så småningom pekas ut som den första som ville ta ett stort steg bakåt i det som varit EU:s över halvsekel långa resa mot mer integration och samarbete mellan medlemsländerna. Eurons sönderfall skulle om den blir verklighet också tillskrivas henne.

Den franske presidenten Francois Hollande sade på väg in till mötet i Bryssel att inte bara Grekland nu stod på spel, utan uppfattningen om vad Europa är.

Läs mer här:

Cred & Källa: Kravet: Hårdare reformer inom 72 timmar