Kolgruvor i trubbel världen över

OSLO Samma vecka som Storbritanniens sista underjordiska kolgruva, Kellingley Colliery i norra Yorkshire, stängde efter 50 års verksamhet stängdes också det närmaste Sverige haft av en egen kolgruva – Sveagruvan på Svalbard. Den senare visserligen inte definitivt, utan i tre år med hopp om att kolpriset stiger.

Av alla energislag är kolet det minst omtyckta och smutsigaste. Men det var kol som drev hela den industriella revolutionen, som gav kraften till lokomotiven på järnvägarna, till att värma upp hus och till tusentals maskiner i olika industrier. Samtidigt medförde kolet också föroreningar, farliga arbetsplatser under jord och klimatändringar.

Storbritannien har beskrivits som en nation som byggdes på kol. De länder som inte hade egna fyndigheter drevs till avlägsna platser som Svalbard, eller Spetsbergen som det kallades innan Norge fick suveränitet över ögruppen 1920.
Där drev under några år från 1917 det svenska företaget AB Spetsbergens Svenska Kolfält en kolgruva kallad Svea. Våren 1925 började emellertid gruvan att brinna. Produktionen stängdes och till sist såldes gruvan 1934 till Store Norske Kullkompani. 2001 återupptog Store Norske brytning av kol i det som kallas Svea Nord.

Gruvdriften har skötts av influgna arbetare, eftersom det saknas väg till gruvan. Den är ett praktexempel på den dubbelmoral som kolet ofta lett till i många länder. Medan den norska oljefonden sålt alla sina aktier i företag som har kolbrytning som huvudverksamhet, har norska myndigheter fortsatt att bryta kol på Svalbard.

För världens kolpriser har inte den lilla Sveagruvan någon effekt, men även i Australien har bankerna börjat få kalla fötter. De vill inte längre finansiera det som skulle bli världens största kolgruva, Carmichael i centrala Queensland. Det är ett projekt som skulle kosta 16,5 miljarder dollar, eller 139 miljarder kronor, för gruvan, en järnväg och en hamn.

Den indiske miljardären Gautam Adani och hans företag Adani Group står bakom gruvan, som skulle producera 60 miljoner ton kol per år som mest. Han krävde nyligen i ett möte med Australiens statsminister Malcolm Turnbull att regeringen måste stoppa alla rättsprocesser som miljögrupper satt igång.

– Så länge det pågår juridiska processer så vill ingen bank finansiera projektet, sa Gautam Adani nyligen till indiska journalister.

Med ett kolpris på knappt 50 dollar per ton är lönsamheten emellertid högst osäker. Enligt den internationella energibyrån, IEA, som ger råd till OECD-länderna om energi, har det skett en dramatisk ändring på kolmarknaden. I sin årliga rapport om kol skär IEA ned sin prognos för hur mycket efterfrågan på kol kommer att öka fram till 2020 med 500 miljoner ton.

Trots nedskrivningen kommer efterfrågan på kol öka med 0,8 procent per år till 5,8 miljarder ton kol år 2020. Hälften av ökningen, 149 miljoner ton, kommer att ske i Indien.

”För första gången sedan 90-talet bromsade efterfrågan på kol upp under 2014. Det skedde både på grund av strukturella och mer tillfälliga orsaker, framför allt i Kina, där hälften av allt kol i världen konsumeras”, skriver IEA.

Det som skedde var att Kinas ekonomi började kopplas loss från ett förhållande som varat i mer än ett decennium, där 1 procents tillväxt av bruttonationalprodukten krävde 1 procents ökning av elkonsumtionen. 2014 växte Kinas BNP med 7,4 procent, medan efterfrågan på elektrictet bara ökade bara med 3,8 procent.

Enligt analysföretaget Wood Mackenzie är 65 procent av världens kolproduktion olönsam med dagens priser. Företagets analytiker är pessimistiska för kolpriset de närmaste åren. Enligt nyhetsbyrån Platts var kraftverkens lager av kol redan i september 20 procent högre än genomsnittet för de senaste fem åren.

Läs mer:

Cred & Källa: Kolgruvor i trubbel världen över