Har varit sambo i närmare 20år så nog finns en hel del kärlek med i bilden. Det som håller på att ske och gjort länge är att sambon är periodare och det känns som jag nått min gräns -så dags kan tänkas.:unsure: Efter en ’period’ är han knäckt, ursäktande och gör allt för att rätta till förhållandet. Jag går på det gång på gång och känner att nu kan det bli bra igen. Det blir som ett ekorrhjul – hänt så ofta nu att jag knappt reagera utan tänker, jaja – blir nog bra igen för emellan perioderna är han helt underbar. Innan ’perioden’ är han vresig, nästan att han muckar gräl för att hitta på en ursäkt att supa och sen är det 1 veckas intensiv supande. Vi har det inte så fett, snarare tvärtom – snäppet från KF och det håller på att knäcka mig att försöka vrida och vränga på alla ören. Jag står för alla räkningar, lån o.dyl och han super/ gamblar bort pengar som skulle gå till räkningar, barnen. Är så jävla trött på att rensa upp. Har tagit extra lån för att kunna få ihop det men det funkar inte i längden och p.g.a de irrationella dåliga beslut står jag upp över öronen i skulder. :skamsen: Har han inga pengar så lånar han från ’kompisar’ – slutar ändå med att det blir på familjens bekostnad eftersom de ska betalas tillbaka. Det har skett massa skit under åren p.g.a. fylleperioderna och ändå är vi fortfarande ihop men jag orkar inte längre – det blir bara värre och värre och barnen är värda mycket mer – har aldrig råd att göra nåt utöver det vanliga. Picknickar och promenader har de ledsnat på för länge sedan. Fan – jag är värd mer! Hur fasen ska jag göra? Behöver göra en totalrensning men hur? Tacksam för produktiva inlägg och gärna erfarenhetsutbyte
Se artikeln här:
Hur tar man sig ur ett destruktiv förhållande?
Lämna ett svar