För c:a 2,5 månader sen tog jag ett beslut på fyllan att göra mer än att vara kompis med en kille. Jag har känt honom sedan september förra året genom gemensamma vänner och har alltid känt att det funnits spänningar mellan oss. Vi började dejta och redan efter en vecka hade han ett ”seriöst” snack efter en fest om att han precis (2 v. innan vi började vår grej) hade blivit dumpad av en tjej han var beredd att satsa på och att han inte ville ha någon relation just nu, men ville fortsätta träffas för att se vart det leder. Då jag också var osäker på vad jag ville med honom och precis hade brutit med en kille jag dejtat, så kände jag ingen press på att saker och ting skulle gå snabbt. Vi fortsatte träffas men visade ingenting utåt för våra gemensamma vänner när vi träffades i kompisgänget. Även fast alla visste. Och jag började så smått inse att jag är jävligt kär i honom och inte så himla osäker längre på vad jag vill, jag vill ha honom, jag vill vara med honom och jag vill inte behöva smyga med det! Jag försökte därför på ett diskret sätt, för c:a 2 v sen, ta upp det, men eftersom jag är feg blev det via mail. Han svarade inte på min fråga, bara bekräftade att han gillar mig och att han vill fortsätta ses. Jag vill dock veta vart saker och ting leder eftersom jag inte vill fördjupa mina känslor ytterligare om han bara vill ses tills vidare som någon rebound och tills något bättre kommer upp. Vad jag har börjat reagera på nu är dock att han nästan är lite dissig mot mig i offentliga rum. Går vi ut och äter eller går på bio så tar han knappt i mig, medan han är väldigt på så fort vi är hemma och ingen annan är där. Än värre är det när vi umgås med kompisgänget. Jag försökte intala mig själv att jag överreagerade och att han kanske känner samma osäkerhet som mig. Vi stod själva utanför stället vi var på och pratade och så fort jag tog ett steg närmare honom, för att kunna få kroppskontakt, så backade han. När vi åkte hem i bilen, i baksätet med 2 kompisar fram, försökte jag ytterligare en gång att röra vid honom medan vi pratade men det kändes som han ryggade tillbaka och det kändes som att han var ytterst obekväm med detta. Även min kompis (som jag lärt känna honom genom) reagerade på att han var så off. Vi tre snackade om att vi ska ses ikväll och laga mat, dricka drinkar och se film och han skulle komma hit innan och hjälpa till att laga mat innan den andra kommer eftersom hon jobbar sent. Jag blev riktigt ledsen igår och vill verkligen ta upp det med honom, men vet inte hur. Jag känner inte att jag måste bli tillsammans med honom NU eller ens om 3 månader, det får ta den tiden det tar. Men jag känner att jag vill ha bekräftelsen av att han fortfarande vill träffa mig också. I början tog han mycket mer initiativ till att ses men nu har det mer blivit så att jag får styra upp om vi ska ses och ibland får jag för mig att han bara tycker det är jobbigt att säga nej. Å andra sidan visar han väldigt starka känslor när vi är hemma hos någon av oss och ensamma så någonstans vet jag att han tycker om att träffa mig, men inte på vilket sätt. Dessutom så har vår gemensamma kompis klagat på att det i 98% av fallen är hon som får styra upp när de ska träffas eftersom han aldrig tar tag i det, alltså ligger det lite i hans personlighet. Jag vet att jag på något sätt måste backa och visa honom att han får ta lite mer initiativ om det ska bli något. Jag vet att jag på något sätt måste berätta för honom om mina känslor innan jag kan anklaga honom för att inte förstå. Men det är så himla svårt och jag är feg. Hur, När och Vad ska jag säga? Ska jag bara vänta och avvakta? Ska jag vara dissig tillbaka? Tacksam för snabba svar eftersom jag har stor lust att ta snacket med honom ikväll!
Läs mer:
hur länge ska man vänta på någon?
Lämna ett svar