Kaffet är slut i kiosken.(Lägg in valfritt skämt om publikens och rockens medelålder här.)Men när konserten börjar verkar Nick Cave ha sörplat i sig allt koffein själv. Redan i andra låten utstrålar Nick Cave mer hunger än 200 rockband.Han glider ondskefullt över hela scenen och rösten dånar fram genom lokalen. Den trådsmale vampyren hinner kasta mikrofonen i golvet och slänga sig ner vid pianot två gånger och hamra innan ”Jubilee street” slutar.Druidliknande figurJag kan personligen inte minnas när jag sist såg Nick Cave sjunga med samma kraft och inlevelse. Och jag får bläddra tillbaka minst lika många år i minnet innan jag hittar en spelning där The Bad Seeds lät lika bra.De låter som ett E Street Band som just grävt sig upp från graven. Bara Caves nuvarande sidekick Warren Ellis är en liten rockteater i sig. I ”Deanna” håller den druidliknande figuren sin fiol som en gitarr och får instrumentet att vråla och skramla som ”Raw power” med Iggy & The Stooges.Konserten bevisar länge att den bästa musiken alltid går i moll, innehåller texter med biblisk symbolik och framförs i blodrött motljus. Och vilken annan artist sjunger lika vackra ballader om sjöjungfrurs ädlare delar eller döper en dödsblues efter Higgs-partikeln?Mer ett antiklimaxExtranumren är tyvärr mer ett antiklimax än en final. Cave avbryter dem tidigt och ursäktar sig med att rösten inte håller, förvånande nog.Det är möjligen versionen av ”Stagger Lee” som tar kål på den. Låten är styggare och våldsammare än gangstarap.Med tanke på vad ledarskribenter på Smålandsposten brukar tycka om hiphop förväntar jag mig en indignerad text om mörk och omoralisk rock från Australien.
Fakta
Nick Cave and The Bad Seeds
Annexet, Stockholm. Publik: Har ingen uppgift, men mycket folk. Längd: Två timmar. Bäst: ”Hiding all away” och ”Push the sky away” och ”Stagger Lee”. Sämst: Att inte extranumren matchar den diaboliska laddningen i ordinarie set.
Alla låtarna
”We no who U R” ”Jubilee street” ”Do you love me?” ”Tupelo” ”Red right hand” ”Mermaids” ”From her to eternity” ”West country girl” ”God is in the house” ”Sad waters” ”Into my arms” ”Higgs boson blues” ”Hiding all away” ”The mercy seat” ”Stagger Lee” ”Push the sky away”Extranummer ”We real cool” ”Nobody’s baby now” ”Deanna” ”Give us a kiss”
Fortsätt läsa:
Cred & Källa: Hungrig Cave hittar ny kraft
Lämna ett svar