Hundratals följde Kim Anderzon till den sista vilan.I täten gick Jesse Lindbergs Brassband och spelade New Orleansjazz i ösregnet.– Det känns fint. Kim fick som hon ville, det var som en gammal uppsättning på Pistolteatern, säger hennes livskamrat Lasse Naumburg. Katarina kyrka på Söder i Stockholm var fylld till sista plats. Och mer därtill. Åtskilliga fick nöja sig med ståplats.Längst fram stod Kim Anderzons svarta kista. Den var vackert dekorerad med röda nejlikor. Från lite avstånd såg det nästan ut som rött spetstyg.– Kim ville ha röda nejlikor. Den röda nejlikan är arbetarklassens blomma, sa Anderzons livskamrat Lasse Naumburg.Han inledde akten med ett närmast trolskt congaspel.Och sen fyllde Monica och Carl-Axel Dominique kyrkorummet den vackra ”Pianovals” som Kim Anderzons son Andrej Anderzon Möller har komponerat.Nobelpristagaren Dario Fo hade skickat ett tal via regissören Carlo Barsottu som lästes upp vid minnesstunden på Mosebacke. Sven Wollter och Marika Lagerkrantz höll fina tal och Anders Linder jazzade loss på sin klarinett.– Jag är väldigt glad över hur fint det blev, sa Kina Anderzons dotter Tintin.”Magnifik primadonna”Officianten Annica Kronberg var tydligt rörd när hon pratade om Kim Anderzon.– Kim, vår magnifika primadonna med sin frustande livskraft. För henne var inget omöjligt.– Men den sista kampen blev för svår.Annicka Kronberg pratade om att Kim gärna hade velat uppleva sin egen begravning.Och på sätt och vis fick hon ju också det. Samma vecka som hon avled bjöd hon in ett 70-tal vänner till restaurangen Vasahof i Stockholm.– Det var en märkvärdig, alldeles overkligt stund då vi samlades för att ta farväl, sa Annicka Kronberg.– Hon höll ett bländande tal. Det var en akt av mod och styrka av sällan skådat slag, en märklig afton av kärlek, ömhet och tillgivenhet.”Låter sig inte bli nedbrottad”Ungefär som nu tillade Annicka Kronberg:– Hela Katarina kyrka vibrerar av hennes närvaro.Förre finansministern Kjell-Olof Feldt var med på Vasahof: – Det var en underbar kväll. Det var Kim Anderzons sista föreställning, sa han till Aftonbladet.Gert Fylking var också där:– Hon var magisk, enastående. Den kraft och det mod hon visade…Men som Annicka Kronberg sa i kyrkan:– Hon var nog präglad av pappa brottaren; man lägger sig inte, man låter sig inte bli nerbrottad. Kyrkan var fylld av vänner och kollegor. Men också många som inte kände henne annat än från filmen och scenen.”En fin föreställning”Många grät när Helen Sjöholm sjöng ”Gabriellas sång” med text av Py Bäckman och musik av Stefan Nilsson:”Jag vill känna att jag lever, all den tid jag har.” Och det gjorde Kim Anderzon. Jesse Lindbergs Brassband ledde processionen i bästa New Orleansstil. Alla hade inte hunnit lämna kyrkan när kistan kom fram till graven alldels intill Anna Lindhs och Cornelis Vreeswijks viloplatser.Skådespelaren Marika Lagercrantz:– Musiken värmde i regnrusket. Den värmde i hjärtat. Livskamraten Lasse Naumburg:– Fantastiskt många har hjälpt till. Det blev en fin föreställning – precis som Kim hade önskat. Jag är tacksam att så många trotsade vädergudarna och kom för att säga farväl. Det värmer.
Fortsätt att läsa här:
Cred & Källa: Här tar stjärnorna
farväl av Anderzon
Lämna ett svar