Alltså. Min hud har inte känts så här bra sen jag var en sisådär femton år gammal – på den tiden hade jag i stort sett felfri persikohy. Oh the memories. Så länge Försvarets hudsalva, ansiktscremén och handkrämen är nära så funkar vardagen. Jag tränar på som vanligt trots att hudläkaren rådde mig att dra ner på fysisk aktivitet eftersom kroppen inte skulle klara det under kuren – pfft, han hade lika gärna kunnat avliva mig. Min kropp klarar det kalas än så länge. Håret har hoppat på torrhetståget, i övrigt inget nytt. Jag kan knappt bärga mig, längtar tills kuren är över. Kanske är jag av med alla utslag då en gång för alla.
Fortsätt läsa:
Originalartikeln: Hannan: Roaccutan dag 19 – believing stories only hearts can tell
Lämna ett svar