Den allra mest kommenterade inredningsdetaljen i vårt hem är inte en dyr designpryl, ett udda loppisfynd eller ovanligt tapetmönster. Inte ens de två jättelika, vita adventsstjärnorna som hänger kvar i vardagsrummet sedan julen 2006, då vi upptäckte att det blev väldigt mörkt när de skulle tas ned i januari, får våra gäster att lyfta på ögonbrynen.
Det som nästan alla högljutt noterar är de prydliga högarna av så kallade livsstilsmagasin. Trave upp och trave ner av snygga inredningstidningar och frestande matpublikationer. Tidningar som jag absolut inte kan göra mig av med till omgivningens stora förvåning. Några blir nästan generade av att jag har ett sådant udda intresse. Hur kan hon lägga pengar på det och varför i himmelens namn sparar hon på dem?
”Du måste ha tidningar för tusentals kronor här!”, är en vanlig kommentar – ofta från män som själva inte skulle tveka att lägga samma summa på nya golfklubbor eller en avancerad platt-tv.
”Ungefär lika mycket som du betalt i golfavgifter under samma tid”, svarade jag senast en sådan hane frågade.
Det har gått några slantar genom åren. Länge försvarade jag mig med att jag arbetar i en bransch med fokus på omvärlden och därför måste ha lite koll. Men det är inte hela sanningen. Mina tidningar ger mig inspiration och insikter flera år efter att ett nummer har kommit ut. Plötsligt poppar något upp i huvudet när jag allra minst anar det, inte sällan som lösningen på ett problem.
Jag blir lycklig av en snygg bild eller en välskriven text och plockar gärna fram gamla magasin när jag är ledig. Precis som man kan läsa om en bra bok och ändå njuta av det trots att det inte är något nytt.
Mitt tidningsintresse är inte längre något guilty pleasure.
Det är bara pleasure.
av
Lämna ett svar