Vattenfalls tyska brunkol blir ännu en förlustaffär för de svenska skattebetalarna. Till sist blir det Socialdemokraterna som avgör om den ska bli det också för Miljöpartiet.
Foto: Lars Pehrson
Schwarze Pumpe är namnet på ett av statliga Vattenfalls brunkolsverk, beläget nära den tjeckiska gränsen, i det som förr var DDR.
Så sent som i somras fattade MP-kongressen beslut om hur det gröna regeringspartiet ska förhålla sig ägandet av Schwarze Pumpe, och andra tyska kolkraftverk:
”MP ska verka för att Vattenfall behåller och successivt fasar ut sin brunkolsverksamhet.”
De gröna gräsrötterna skärpte därmed linjen i förhållande till partistyrelsen, som hade velat hålla öppet för en försäljning.
Den dörren stängde kongressen, vilket skapade ett dilemma för de gröna språkrören.
Åsa Romson och Gustav Fridolin hade visserligen själva kampanjat sig genom valrörelsen med varsin kolbit i handen. Men i regeringsställning insåg båda att det var långtifrån säkert att MP skulle kunna komma överens med Socialdemokraterna om att – för att använda en aktivistslogan – låta ”kolet stanna kvar i marken”.
Enligt legenden fungerade tricket den gången, och några hundra år senare är svenskarna alltså på flykt igen.
Namnet Schwarze Pumpe syftar inte på kolets inverkan på miljön, utan på att invånarna på 1600-talet målade en pump svart – pestens färg – för att skrämma bort svenska trupper som plundrade i området.
Enligt legenden fungerade tricket den gången, och några hundra år senare är svenskarna alltså på flykt igen.
För Vattenfall vill göra sig av med Schwarze Pumpe och de andra tyska kolkraftverken, och nu är bolaget är beredda att locka köpare genom att erbjuda dem att förvärva vattenkraft ”på köpet”.
Att Vattenfall nu tillämpar en mer offensiv försäljningsstrategi skulle kunna oroa MP-ledningen.
Oavsett om det blir en försäljning eller inte ser Vattenfalls tyska koläventyr ut att bli ännu en miljardförlust – medan Nuon-affären fortfarande svider i bokföringen – för de svenska skattebetalarna.
Och det skapar förstås budgetproblem för regeringen och finansministern, eftersom Vattenfall länge var en kassako för staten.
Att Vattenfall nu tillämpar en mer offensiv försäljningsstrategi skulle kunna oroa MP-ledningen.
Men miljöpartisterna kan också välja att tolka bolagets nya erbjudande – att sälja Vattenkraft till kolköparna – som att kolkraften är en dödsdömd energiform, som har blivit mycket svårsåld.
Och om den tolkningen är riktig så kan det bli lättare för MP att övertyga Socialdemokraterna om att stoppa en försäljning.
Den socialdemokratiske näringsministern Mikael Damberg säger till SvD att regeringen välkomnar ”översynen av ägarstrukturen” men ”inte tar ställning förrän vi ser en eventuell affär på bordet.”
Utgången av kraftmätningen mellan S och MP i regeringen kommer att bero på hur stor kapitalförlusten blir, om Vattenfall tvingas ge upp försäljningsplanerna.
Till sist måste Socialdemokraterna välja. Vid en försäljning åsamkas Miljöpartiet en svår politisk förlust. Vid en stoppad försäljning sjunker värdet på det redan sargade Vattenfall ytterligare.
Och inget av de båda alternativen kommer att vara särskilt attraktivt för Stefan Löfven.
Läs mer:
Cred & Källa: Går MP på den svarta pumpen?
Lämna ett svar