Från 20-hundratalets 60-tal slungar jag dig tillbaka till Homeros tid och konstaterar att det är intressant att höra hur filmskaparna av Troy föreställde sig att musiken lät på den tiden. Dess toner och melodiska slingor var enligt dem identiska med dagens och det var tur det, eftersom annars knappast någon skulle köpa detta otvivelaktigt spännande om än osjälvständiga och fulla av klichéer mainstreamsoundtracket. Filmmusik verkar fungera på det viset…
Läs mer här:
Cred & Källa: Från Mozart till Morricone 49: Music From The Motion Picture TROY
Lämna ett svar