Det är så mörkt, så förtvivlat mörkt, på det där Astrid Lindgrenska viset. Som när Katlas eld bränner Jonatan, och riddar Kato gör sorgsna svarta fåglar av rena barnasjälar. Sagans fe är tung av sorg, där hon rör sig mellan Landet utanför, Törnrosdalen och nu det krigshärjade Panem.
Fortsätt läsa:
Cred & Källa: Filmen lyckas med att träffa rätt i samtiden
Lämna ett svar