Steve Zoll litar inte på någon. Inte ens på sin egen chef. Han har varit viltvårdare i fyra av Sydafrikas naturreservat i sammanlagt 26 år. Men för fyra år sedan hände något som förändrade allt. Det blev olagligt att ta med sig noshörningshorn ut från landet och tjuvjakten exploderade.
Noshörningshornen smugglas till Asien och Vietnam målas ofta upp som boven i dramat. Ett noshörningshorn kan i slutändan vara värt så mycket som 2,5 miljoner kronor. Men forskare är överens om att hornen varken botar cancer eller baksmälla. Att äta noshörningshorn är lika effektivt som att äta sina egna naglar.
SvD Näringsliv träffar Steve Zoll i det naturreservat i Sydafrika där han arbetat i de senaste sju åren. I år har han hittat åtta dödade noshörningar med hornen avsågade.
– Det här är mitt slagfält, mitt krig. Det kommer aldrig att sluta. Vi tvingas skala ned allt annat för att skydda noshörningarna vi har här, säger han.
Han vill inte att vi skriver namnet på parken och heller inte att vi visar ansikten på medlemmarna i hans team. Han vill skydda dem, från vad säger han inte. Kanske från hot, kanske från korruption och pengar under bordet från smugglare. Det finns ingen etik i tjuvjägarbranschen.
– De dödar till och med ungarna som desperat försöker springa till sin döda mamma. Ungarna har ett pyttelitet horn, men det är värt tusen dollar så tjuvjägarna kan hugga ihjäl ungarna med en yxa, förklarar Steve Zoll.
Du låter lite…?
– …deprimerad? Det är jag. Det är svårt att se positivt på situationen.
Varje år skjuts runt tusen noshörningar av tjuvjägare i Sydafrika. I år kan siffran bli ännu högre. Men allt är inte dödsdömt. Tack vare insatser från Interpol har flera tjuvjägare kunnat gripas.
Vi följer med parkens antitjuvjägare in i naturreservatet och de visar hur de med hundar försöker spåra upp kriminella i parken. Här finns alla de fem stora djuren; elefant, lejon, noshörning, leopard och buffel. Babianerna skäller och springer i backen bredvid oss, men inga andra djur syns.
Ofta sitter Steve Zolls team ute i parken långa nätter, flera dygn i rad med skarpladdade vapen.
– Det är svårt att hålla dem motiverade. Tänk själv hur du skulle må om du satt i regnet fyra nätter i rad från din familj och bara väntade på att någon ska komma. De blir blöta, varma på sommaren och kalla på vintern.
Den senaste gången parkvaktarna tog fast tjuvjägare var i maj i år. Tre beväpnade män överraskades av Steve Zolls team inne i parken. Tack vare en insiderläcka visste parken att tjuvjägarna skulle slå till.
Men att skydda noshörningen från tjuvjägare står inte överst på den sydafrikanska regeringens lista när den samtidigt ska rädda landets sargade ekonomi. Därför är reservaten beroende av att företag sponsrar dem.
– Men jag förstår inte varför de skickar en vit bil. Den borde vara mörkgrön för att man ska kunna smälta in i omgivningen, säger han och pekar på den vita Volkswagenjeepen som hans team lastar in sina vapen i.
I Sydafrikas största park, Krügerparken, hamnar parkväktarna och tjuvjägarna ofta i skottlossning. Det har gått så långt att noshörningarna i den stora Krügerparken fått flyttas med helikopter till ett ”säkrare” område. Men Steve Zoll är skeptisk.
– Det finns inga säkra områden. Tjuvjägarna kan ta sig in var som helst, till och med på museum. Därför finns det inga museer som har noshörningshorn framme, säger han.
På vår tur med Steve Zoll över de sydafrikanska markerna han försöker skydda möter vi varken tjuvjägare eller noshörningar. Men bilderna han visar på parkens dödade djur blir svåra att sudda ut.
Läs mer här:
Cred & Källa: En illegal marknad bortom kontroll
Lämna ett svar