Det här var ju surt – Helsingborgs Dagblad

MEDIEKRÖNIKAN
Publicerad 7 december 2013 kl. 00:00

Jag var glad för två år sedan när TV4 sa att man skulle sluta med “Idol” och testa andra format, som “X Factor”. Även om jag ofta har följt “Idol” på fredagskvällarna under flera säsonger har jag aldrig blivit något riktigt fan. Programmets inverkan på musikbranschen i Sverige har i mina ögon gjort svensk musik lite tråkigare. Det är nästan så att det enda sättet att få ett skivkontrakt de senaste åren har varit att först göra sig ett namn antingen genom “Idol” eller SVT:s “Melodifestivalen”. Ofta går deltagarna raka vägen från det första programmet till det andra.

Ett problem med “Idol” säsongen 2011 var att deltagarna var så unga. Bara en av elva var 20 år, resten tonåringar. Rösten känns sällan färdigutvecklad då och kvaliteten svajar. Den här säsongen var det bättre spridning, både mellan åldrar och stilar. Man kan tycka vad man vill om Kevin Walkers sång men så länge det är tittarnas röster som avgör så behöver det inte bli den som sjunger bäst, dansar snyggast eller har störst hitpotential som vinner – oavsett vad Alexander Bard tycker. Värt att påpeka att när den här krönikan skrivs är det ännu inte klart vem som vann. Mina favoriter hade redan fått lämna (Sandra, Miriam och Sara) men eftersom jag inte har ringt in någon röst på ”Idol” sedan Jay Smith gjorde en cover på Madonnas ”Like A Prayer” 2010 kan jag inte klaga på det.
Vad jag däremot kan klaga på är juryns tröttande gnabb som var roligt de första gångerna men nu bara är tjatigt. Ja, Alexander Bard har fula kläder. Ja, Anders Bagge tycker om alla. Ja, Laila Bagge kan byta åsikt på en nanosekund. Vi har redan sett det så många gånger. För att inte tala om årets modeord: surt. Deltagarna sjunger inte falskt, svajigt eller ur ton. Istället sjunger de tydligen surt när det inte låter bra. Jag ska inte vara sämre. Idol 2013 kändes surt, som något som gått förbi sitt bästföredatum. Den enda som överraskat positivt är Pär ”Wreckingball” Lernström som känns allt tryggare i sin programledarroll.

Fredrik Lassen

Textförstoring



Dela

SVT:s öppna arkiv är ett trevligt sätt att minnas Nelson Mandela på. Hans första utlandsbesök efter frigivningen var till Sverige och inslag från 1990 finns så klart i arkivet.

Brasilien la runt 70 miljoner kronor på produktionen av gårdagens lottning av fotbolls-VM. Vilket resursslöseri när vi ändå mest fick se TV4:s studio i Stockholm.

Idag avslutar TV6 sin ”Rocky”-kavalkad som fyllt mina lördagskvällar med nostalgiskt nöje de senaste veckorna. Sist ut är ”Rocky 5”, som i likhet med ”Idol” är ett exempel på ett lyckat koncept som fått hålla på något för länge. Icke desto mindre lär jag se om The Italian Stallion kan lära Tommy Machine Gunn en läxa igen.

Läs mer

Fortsätt att läsa här:


Källa: Det här var ju surt – Helsingborgs Dagblad


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *