”Det här kan Håkan aldrig överträffa”

Konserten – låt för låt
Markus Larsson sätter betyg på Håkan Hellströms andra spelning på Ullevi, låt för låt.

”2 steg från paradise”
Showen börjar med att Håkan Hellström och bandet går på scenen till Freddie Wadlings version av ”Over the rainbow”. De står länge på en rad, tysta. De ser helt tagna ut. Sedan sätter sig Stefan Sporsén vid pianot och inleder den nya och magnifika ”Spring, Speedy Gonzalez, spring”-versionen av ”2 steg från paradise”. Låten kunde, med tanke på dess sound, också ha hetat ”The wild, the innocent & The Augustifamiljen shuffle”. Ohyggligt bra öppning.

”Mitt Gullbergs kaj paradis”
Det är kväll två. Bromspedalen är bortkopplad. Säkerhetsbälten, flytvästar och fallskärmar finns inte.

”Brinner in the shit”
Bandets bästa nyförvärv, LaGaylia Frazier, tar låten i håret och lyfter den flera meter. Hon och Håkan har en egen liten ”Soul train”-uppvisning på rampen. De kan sin Sam & Dave utantill.

”Jag har varit i alla städer”
Ibland känns det som om det händer mer i låtens sex minuter än under en tre dagar lång rockfestival.

”Jag vet vilken dy hon varit i/2 steg från paradise (remix)”
Hudlös och öm version som mot slutet växlar spår och sömlöst sys ihop med…

”Hurricane Gilbert”
… en av de finaste och mest personliga låtar Hellström har spelat in – sagan om en av hans äldsta och bästa vänner, Hurricane Gilbert. Gilbert smyger sig upp på scenen, ser ut som han kommer gå sönder och Håkan står och sjunger låten rakt till honom. Mot slutet, när soulkören mässar ”Hur kan någon tro på evig kärlek, hur kan någon tro på den nu?” förstår jag varför pojkarna och flickorna längst fram bryter ihop.

”Tro och tvivel”
Om jag fick välja ett ögonblick att stanna kvar i så är det i slutet av ”Tro och tvivel”, när Nils Berg och Simon Ljungman och Hurricane Gilbert står ute på rampen, i mitten av en overklig och lycklig orkan.

”En vän med en bil”
Helt ok.

”För sent för Edelweiss”
Sven-Bertil Taube gästar låten även i kväll. Refrängen, när över 70 000 tusen människor med extra mycket emfas sjunger om att bränna ner Stockholm, är oförglömlig.

”Gårdakvarnar och skit”
Textraden ”Jag har aldrig varit normal, bara när jag går med dig” sammanfattar alltid den unika atmosfären under Hellströms bästa spelningar. Det är som om ens bästa vän lägger en arm runt dina axlar. I bildspelet syns Monica Zetterlund, Thelma & Louise, Ted Gärdestad, Morrissey och inte minst Olle Ljungström. Jag går inte isär när jag går med dig…

”Shelley”
Den kolsvarta texten om att gå ut och brinna upp i natten och skylla allting på våra fyllehuvuden framkallar, som vanligt, en våldsam eufori. Mot slutet vägrar Hellström slå av låten.

”Klubbland”
Kallsvettig och ångestladdad text krockar med ett indierave. Ännu ett exempel på hur mycket guld det finns att utvinna när tårar och fest möts i samma låt.

”Det är så jag säger det”
Förtrollande version. Kanske Ullevi-konserternas centrala nummer, där Håkan Hellström och Miriam Bryant har en egen liten Lady och Lufsen-föreställning på scenen. På bildskärmarna visas klassiska kärlekspar i ”En kärlekshistoria” och ”Sommaren med Monika” och ”Rocky”. Plus, så klart, Popeye och Olive och Sid och Nancy.

”En midsommarnatts dröm”
Och efter ”Det är så jag säger det” är det här en lång och förlösande detonation.

”Minnen av Aprilhimlen”
Ett av de bästa exemplen på hur Håkan och hans band kan göra lite som de vill med låtarna. Förlänga, slå av, plocka ner, bygga upp och rasera. Precis när man tror att de inte kan en låt vidare slänger de in tre växlar eller moment till. ”Minnen av Aprilhimlen” försvinner i mängden på skiva. Här är den ett ess.

”Ramlar”
Efter bandpresentationen, efter skrikövningarna, efter meddelandet om det nya publikrekordet, efter låtens alla fontäner och stup, efter allt det, när allt är klart, ramlar man ihop. Luften tar slut.

”Kom igen Lena”
Vansinne och vanvett.

”Valborg”
Över 70 000 röster går ned på knä och frågar om de får gifta sig med texten och melodin. Svaret är ja.

”Bara om min älskade väntar”
Dagens hemliga gäst – Thåström. ”Bara om min älskade väntar”. Nationalteaterns svenska översättning av Bob Dylans ”Tomorrow is a long time”. Långsam och dov där publiken för en gångs skull är knäpptysta…

”När lyktorna tänds”
… och det bara fortsätter. Efter ”Pimme”-chocken stiger Håkan Hellströms ”Into the great wide open”, hans ”Purple rain”, hans ”Brothers in arms”, hans kanske bästa låt någonsin upp mot himlen…

”Din tid kommer”
… och konserten fortsätter bara att rulla och växa utan några spärrar eller hämningar.

”För en lång lång tid”
Även den här verkar ha en extralunga av soul i bröstkorgen i kväll.

”Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig”
Seinabo Sey går långsamt ut på rampen, ställer sig mitt i publikhavet och sjunger med nästan ödesmättat lugn och känsla de första verserna. Bandet faller långsamt in och Hellström tar över och sjunger de sista orden några centimeter från sin duettpartners ansikte. Efteråt gör det ont i hela kroppen.
Extranummer

”Fri till slut”
Efter sista låten av ordinarie set får Seinabo Sey vila här i kväll. Magisk 031-gospel som i år egentligen bara ett förlängt intro till…

”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
… explodera bateria.

”Det kommer aldrig va över för mig”
Singeln, den största hit Hellström någonsin haft på Spotify, är om möjligt ännu värre och ännu bättre än ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”.

”Du är snart där”
Textraden ”Håkan du var bättre förr”, som publiken alltid skriker med stor förtjusning, känns som en rätt fet lögn efter den här helgen. När Håkans röst spricker när han vrålar ”ljug för mig, ljug för mig…”. Han slutar där han hör hemma, nere i diket, i famnen på alla fans som älskar honom över allt annat.
Extranummer II

”Nu kan du få mig så lätt”
Orkesterversionen. Omöjlig att skaka av sig. Kommer att förfölja en för en lång lång tid.
Markus Larsson

Fortsätt att läsa här:


Cred & Källa: ”Det här kan Håkan aldrig överträffa”