KRÖNIKA. Camilla Gervide om hur polisen gör skillnad på person till person. Förra veckan avhandlade jag Basshunter och fenomenet ”kändisar som står över lagen” och det blev lite av ett rabalder bland mina kommentarer där personangreppen flödade och förolämpningarna nådde oanade höjder. Jag tänkte fortsätta på lite samma linje men attackera ämnet från ett annat håll. Kända personer kan absolut tro att de kan stå över lagen och ignorera domstolskallelser men oavsett vad för petitesser det handlar på den kriminella skalan så straffas dom skoningslöst, både i media och av rättsystemet. Ta exempelvis Julian Assange. (Här vill jag sticka in en liten brasklapp och påpeka att jag inte tänker diskutera ”skyldighetsfrågan” i det här fallet, för den har jag ingen som helst aning om.) Men. Faktum kvarstår. Han står anklagad för sexuella övergrepp på två kvinnor i Sverige. Vad definitionen är på detta vet jag inte. Är det våldtäkt eller bara lite tafsande? Oavsett vilket så är det ett brott. Dock inget speciellt allvarligt brott, enligt den svenska straffskalan men dock ett brott. Jag har själv sett, visserligen som åskådare, hur den svenska polisen med ett höjt ögonbryn på sin höjd hanterar dessa typer av brott när det drabbar oss vanliga, dödliga. Jag vet människor som fått vänta i flera månader innan dom kallas på förhör och om rättegången, om det nu ens blir en sådan, sker inom ett år från brottets begående så är det en smärre sensation. Jag kan sammanfatta det som så, att så kallade ”standard-övergrepp” i Sverige inte får den prioritet de borde. Så vida vi inte pratar Haga-mannen osv. Dessa mediasensationer får precis hur mycket uppmärksamhet, resurser och utrymme som helst. Julian Assange drabbades på exakt samma vis av denna enorma tryckvåg av polisarbete när hans stod på den anklagades plats. Han efterlystes av interpol, jagades land och rike runt och riskerade utvisning och gud vet vad. För att han eventuellt begått ett sexuellt övergrepp? Knappast va? Mannen som förgrep sig på en av mina vänner lallar fortfarande omkring på gatorna. Förmodligen har han inte ens förhörts än, trots att övergreppet skedde förra året. Julian Assange utsattes för denna häxjakt av en, eller egentligen två anledningar. Ett. Han är en offentlig person. Två. USA vill lägga vantarna på honom. Jag säger bara utvisningen på Bromma om det ringer en klocka hos någon? Sen NÄR går det ut en interpol-erfterlysning på någon som är anklagad för att ha sexuellt trakasserat en annan människa? Internationella efterlysningar används vid brott mot männskligheten, internationella skattebrott osv. Men när en känd person anklagas för det minsta lilla brott så sätts hela den internationella polisbollen i rullning. Nu menar inte jag att trivialisera ett sexuellt övergrepp, absolut inte . Det är ett allvarligt brott som polisen borde se allvarligare på. Men dom borde se allvarligt på det hela tiden. Inte bara när en man som Julian Assange står anklagad. När min vän blev utsatt för ett övergrepp så blev det inte ens en notis i tidningen. När Julian Assange sedan anklagas för samma sak, sker någonting helt annat. En medial och polisiär häxjakt tar vid. Och sen sägs det att polisen inte gör skillnad på person till person. Nä, tjena!
Fortsätt läsa:
Camilla Gervide: Polisens syn på sexbrott snedvriden
Lämna ett svar