Hämta stövlar och sydväst. Det krävs för att ta sig igenom skyfallet av tårar. Men det får ett lyckligt slut, tack vare en grandios och festlig ”bånge i brallan”. Ken Rings dag. Det blir automatiskt känslosamt. För majoriteten är han, trots att han har skrivit över 600 låtar, mest känd för svarta rubriker. En sorts hovleverantör av skandaler. I programmet verkar ambitionen vara att tona ner den mörka sidan. Men avsnittet försöker inte, som Ulf Dageby oroar sig för i början, att framställa Ken som ”ett jävla lamm”. Skiten finns med, om än i små portioner. Och när en av de stora elefanterna i rummet tas upp, att Ken rappade om att våldta prinsessan Madeleine på Vattenfestivalen i Stockholm 1999, uppstår det åtminstone en minifriktion runt matbordet. Det brukar annars inte slå några gnistor om gemytets högborg. Och precis som för fjorton år sedan medger Ken att det finns effektivare och smartare metaforer för att häckla och attackera makten än ”våldtäkt”. Framför allt när det handlar om en så löjeväckande institution som svenska monarkin. Av det som hittills synts i offentligheten verkar väggen mellan råbarkad värme och irrationell galenskap vara tunn i Ken Rings huvud. Det har, på gott och ont, blivit hans personlighet och karriär. Men Kens berättelse förtjänar att synas och höras. Han kommer från en bakgrund som alldeles för sällan får sitta bredvid Lill Lindfors på bästa sändningstid. Historien om hur myndigheterna inte ville att han ska komma tillbaka till Sverige efter sin mors begravning i Kenya är fasansfull. Men varför måste ett sentimentalt ljudspår jämt användas? Kens hemska minne av hur en vän knivhuggs och dör i hans armar behöver inga respektlösa pålägg som skriker ”NU SKA DU BLI BERÖRD” i tittarens ansikte. Tystnad räcker. Musiken var en annan utmaning för den osannolika artistmixen. Att låtarna och texterna är så starkt förknippade med Kens liv och person skruvar inte åt locket på deltagarnas kreativitet, tvärtom. Om någon tvivlade på ångerskan och artisten Titiyo Jah kan de sluta efter versionen av ”Själen av en vän”. Och precis när tårarna och tungsinnet håller får programmet att kippa efter andan kommer en rödmosig Ebbot Lundberg in som en Eddie Meduza i kaftan och rensar luften. Det är ”bånge i brallan” och ”handtrallan” och ”fettolook” och att ”stinka som en överviktig Dr Hook”. Det är lite svårt att beskriva covern. Titta en gång till på Bo Sundströms min. Det säger en del. ”Ooma-mow-mow, papa-ooma-mow-mow…”
Fortsätt läsa:
Cred & Källa: ”Bånge i brallan” livar upp gråtfesten i TV4
Lämna ett svar