Hagasessornas ord om saknaden: ”Pappa har blivit min idol” – Svensk Dam

I dag är det 70 år sedan prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka på Kastrups flygplats. Men vad minns Hagasessorna egentligen av sin far?

Prinsessan Christina, var 3,5 år gammal och vet egentligen inte om hon minns något alls av sin far.

– Det är så lätt att blanda samman minnen med det man fått berättat. Men jag tror jag minns honom från min brors dop, sa hon förra året till Svensk Damtidning.

– Ingen talade någonsin om för mig att pappa hade dött. Det tog mig nog fem, sex år att förstå att jag inte hade någon pappa. Men jag känner ingen agg eller bitterhet mot mamma, för jag tror att jag förstår henne. Hon var förtvivlad själv och det var en fruktansvärd chock för henne.

Prinsessan Birgitta har däremot många lyckliga minnen av sin far. Om prinsen utifrån sett kunde uppfattas som stel och militärisk, så minns Birgitta honom som en lekande och rolig pappa som älskade att hitta på roligheter med sina små prinsessor.

– Vi fick rida, tolka på skidor efter en bil och göra allt som mamma inte ville att vi skulle göra. Och jag minns när vi fick stå på fotsteget till pappas bil och han körde runt oss i Hagaparken. Mamma var rasande, det glömmer jag aldrig, sa Birgitta när Svensk Damtidning mötte henne för en intervju på Mallorca.

– Pappa har blivit min idol. Det är från honom jag har fått mitt sportintresse och jag tackar gud för att han fanns till, säger Birgitta.

Hagasessorna och lillebror kungen samlades på Drottningholm förra veckan. I dag är det 70 år sedan deras far omkom i en flygolycka.

Kung Carl Gustaf, minstingen, var bara nio månader gammal och har därför inga minnen av sin pappa. Först när han var sju år gammal fick han reda på sanningen.

– Jag visste väldigt lite, jag visste ingenting. Jag vågade inte fråga heller. Man var uppfostrad på det sättet förr i tiden. Jag kände att det var ett känsligt område, tabu att fråga om. Sorg bearbetades inte rätt på den tiden, har kungen sagt i en DN-intervju.

Det var i det känslosamma talet efter tsunamikatastrofen 2004 som han för första gången öppnade upp kring saknaden och sorgen.

– Många barn har förlorat en eller båda sina föräldrar. Jag tror jag vet vad det vill säga. Jag har själv varit ett sådant barn. Min pappa omkom i en flygolycka när jag var mycket liten. Så jag vet vad det betyder att växa upp utan en pappa. Jämfört med många andra barn hade jag det säkert bra, men för ett barn är en förlorad förälder alltid oersättlig.

Av: Anna von Koch.
Foto: IBL, Kungahuset.se