Läs text av Josefin Branzell Hertz och Sanna Gustavsson här.
1. Sofie Sagfossen, 30 år
Försök att berätta om hur vårdprocessen ser ut framöver när man blir inskriven. Vad man kan påverka och inte. Vilka olika roller/läkare, m fl kommer man få träffa och när? Vad exakt är det som utvärderas? Vad baseras olika beslut på? När kommer beslut fattas? Ovisshet är fruktansvärd.
2. Anna, 33
Anorexi tar inte sommarlov. Stäng inte anorexiklinikerna över sommaren. Folk blir sjukare av detta och krasst blir det alltså dyrare för vården i längden.
3. Irja, 38
Bättre samverkan mellan skola, BUP och socialtjänst så att unga som mår dåligt inte kan falla mellan stolarna medan myndigheter skyller på varandra.
4. Margareta Johansson
Viktigt att den som behandlar är respektfull och inte passerar gränser, till exempel pratar mycket om sitt eget privatliv, flirtar, använder patienten för sina egna syften. Viktigt att hen vet själv var hen börjar och slutar.
5. Lovisa Broström, 29
Lyssna på oss anhöriga – vi är näst efter patienten experter på denne. Hade psykiatrin lyssnat på/involverat oss barn hade mamma levt idag.
6. Petra
Personal på avdelningen, kom fram till oss på och fråga hur det är, ta er tid att lyssna i två minuter, det kan räcka.
7. Kerstin Andersson, 53
Framförallt saknar jag någon som finns där och kravlöst lyssnar utan irritation, något som är svårt eftersom jag fortfarande har svårigheter att acceptera min bipolaritet. Skammen och den speedade känsla jag har gör att jag numer aldrig söker hjälp. När medicinen är slut får jag förnyat recept och har inte besökt läkare och psykolog på 4 år. Viktigt är att psykiatrin lär sig mer om människor med neuropsykiatriskt funktionshinder då mötet med psykiatrin ofta kan förvärra snarare än hjälpa. Många människor blir oerhört dränerade av mötet med flera människor dagligen. Jag har Asperger.
8. S, 38 år
Sy inte ihop självförvållade sår utan bedövning med motiveringen ”Stod du ut med att skära dig så här djupt, klarar du väl några stygn?”
9. Jonas Jonsson, 43
Hög tid att börja se oss som individer och inte som diagnoser. Politikerna måste ta över rodret och se till att psykiatrin görs oberoende från läkemedelsindustrins ekonomiska intressen.
10. Johanna, 36
Tydligare vägar genom vården. Osäkerhet på var man kommer hamna och rädsla att inte bli tagen på allvar hindrar många från att ta första steget till att få hjälp.
11. Mio Dal, 28
Arbeta inte med patienterna utifrån könsroller, könsnormer eller heteronormen. Allmänt lär er att lämna era åsikter hemma angående vad en har för sysselsättning och vad en egentligen borde satsa på i livet för att må bättre utifrån tidigare nämnda normer vid samtal med patienter. Det är förminskande och diskriminerande. Utbilda er inom dessa områden.
12. Lotte Ohlsson, 47
Traumateam för utryckning när familj eller andra hittar suicidförsök/fullbordat på akuten/till där de anhöriga är. Uppsökande aktivitet till deprimerade. Invänta inte att deprimerad söker frivillig hjälp. Uppföljning hela tiden. Släpp inte iväg människor som faktiskt har uppsökt vården. Det är svårt som det är att be om hjälp.
13. Tanya, 29
Jag efterlyser ett holistiskt tänk som definitivt saknas i dag. Psykvården måste ha en integrerad och icke-passiv relation till den somatiska vården, ett samarbete som är lyhört och inte förkastar/negligerar en psykiskt funktionsnedsatt patients somatiska upplevelser och avskriver dem som obetydliga eller icke verkliga eller enbart ”psykiatriskt betingade” symptom.
14. Emilie, 25
Om alla hade en kurator, såsom alla har en husläkare eller tandläkare, och blev kallade en gång om året för hälsokontroll, kan vi både ta bort det skamfulla med att söka hjälp för psykiska besvär och dessutom kunna hitta problem mycket tidigare.
15. Anders D H Pemer, 46
Se till att ni faktiskt vet vad ni talar om när det gäller NPF-diagnoser. Vi känner till myriader av exempel på avfärdanden från att remittera till utredning av sådana diagnoser på groteskt okunniga grunder. ”Diagnos på autismspektrumet är omöjligt, patienten kan ju se mig i ögonen” och liknande. Inte okej! Måste få ett slut!
16. Marie, 55
”Du som har en så färgglad tröja kan ju inte må dåligt.” Sagt av psykiater på öppenvårdsmottagning i Norrtälje. Tips: Många visar sitt dåliga mående med svarta kläder men absolut inte alla. Inse att klädsel KAN vara en signal om hur insidan ser ut men att den inte alls BEHÖVER vara det.
17. David Olsson
Följ upp. Det är det bästa tips jag kan komma med. Ring iallafall ett halvår efter avslutad behandling.
18. Maja Albinsson, 25
Det skulle vara trevligt att för en gångs skull bli behandlad med respekt när man möter en läkare eller sköterska. Sluta förminska, nonchalera och förlöjliga patienterna. (OBS Något som nästan aldrig händer då jag haft med mig en närstående till mötet). Titta gärna i journalen lite snabbt innan mötet, så att du iaf kallar mig vid rätt namn. Ge inte rådet att ”gå ut och ta en promenad” när personen i fråga har lidit av svår ångest, PTSD och panikångestattacker i över tio år. Och SLUTA anta att jag är en knarkare pga mitt utseende.
19. Jon Westman, 24
Ge vårdgivare tid med patienter. Ett 45 minuters samtal ger en pinne i systemet, att snabbt ge ut medicin ger en pinne per person. Vad kommer vårdarna att välja när man har pinn-krav att nå upp till?
20. Tobias Eriksson, 27
Ge fan i att påtvinga patienter pissprov när de redan bevisat sin oskuld i mer än fem års tid. Ni läker inga psyken med det patientbemötandet.
21. Anna Fredriksson, 56
Ge anhöriga information, när de ber om det, men erbjud också när vi inte förmår fråga själva: om diagnosen, vad den innebär och vad vi som anhöriga kan göra för den det handlar om, och vad vi ska tänka på för att inte själva bli deprimerade eller medberoende.
22. Cissi, 43
En patient med behov av kontinuitet bör inte tilldelas en läkare/terapeut som snart ska gå i pension.
23. Monica, 41
Lägg inte patienter i korridoren. Inte ens en enda natt. Det är ovärdigt. Man måste sova med kläderna på sig. Man vet att andra patienter tittar på en. Väldigt obehagligt.
24. Malin
En 25-åring som precis gått in i väggen på grund av överbelastning och hårda krav på sig själv samt tvingats att hoppa av en utbildning bör inte tilldelas en psykolog som är jämnårig, gravid och precis nyexad psykolog som känner sig mycket nöjd med sig själv.
25. Agneta, 55
En läkare/terapeut måste även tänka på sitt kroppsspråk och inte inta en avvisande position.
26. Emilie, 25
Vad sägs om att inte sätta transpersoner på fel könsindelad avdelning, bara för att personnumret säger att det är där den hör hemma?
27. Magdalena
Lyssna in.
28. Madde, 28
Anhöriga behöver också stöd!
29. Jenny, 41
Se till att alla som mår psykiskt dåligt och söker hjälp får en kontakt inom psykiatriska öppenvården. Det sparar både patienten och vården pengar och tid eftersom en vet var en ska vända sig om en mår dåligt. Och alltså inte behöver nyttja akutvården lika frekvent.
30. Eija Nadine, 21
I en situation där individen är vegetarian/vegan och vårdas för ätstörning: tvinga dom inte att äta mat som strider mot deras etik. Att göra detta kommer med största sannolikhet öka deras äckelkänslor/aversioner mot mat. Att vågen visar en ”normal” siffra är inte heller en bekräftelse på att patienten är ”frisk” – viktuppgång bör alltid följas av och upp med psykologsamtal.
31. Tom
Till psykiatrin inom äldrevården: Se till att hålla kontakt med medicinskt ansvarig personal, informera om vad ni gör, lyssna till deras kunskap om patienten, agera tillsammans med arbetsterapeuter, sjukgymnaster, dietister. Rensa i medicinutbudet. Allt det som inte fungerade när min far låg på sjukhem i drygt två år. Till ansvariga politiker inom landsting och kommuner: Se till att psykiatrin får resurser att göra allt detta.
32. Kelly
Om en yngre person (vi tar min ålder, 16) eller yngre söker hjälp, säg inte bara då att det är ”ungdomsbeteende” eller ”tonårshormoner”. Det spelar ingen roll vad personens problem beror på, det är fortfarande samma situation och personen bör tas på allvar.
33. Lotta, 40
Samordnare som hjälper patienten att hitta rätt läkare/terapeut m.m . Bör finnas från dag 1 när man kommer till respektive ställe för hjälp, husläkare /akut . Det är inte som att bryta benet när man bryter själen…. Ambulans, akuten och gips. Klart. Vid psykisk ohälsa är vägen ganska krokig inom vården idag, så samordning/samordnare och stöd på den krokiga vägen.
34. Maria
En samordnare och fast punkt är mycket viktigt, speciellt när det hela tiden är nya läkare och psykologer som man måste träffa.
35. Leiyah 30
Våga vara seriös, även när patienten skämtar. Det kan vara en försvarsmekanism.
36. Therese
Sätt inte in ny medicin utan planerad uppföljning. Det har hänt mig vid mer än ett tillfälle att ny medicin sätts in, jag skrivs ut från akuten, blir tvärsjuk av medicinen och det är stört omöjligt att komma i kontakt med läkaren som skrev ut den och ingen annan har något ansvar och när jag kontaktar öppenvården får jag till svar att jag kan få träffa en läkare om tre månader.
37. Evelina, 20
Var öppna kring möjligheterna för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos patienterna.
38. Åsa
Håll er uppdaterade om ny forskning om mediciner. Bara för att en medicin funnits länge betyder det inte att den är bra. Lyssna på patientens tankar om mediciner. Kör inte på SSRI för att det är enklast/billigast/vanligast.
39. Siencyn
Anklaga inte mig för alla de saker som hänt i mitt liv.
40. Carolina, 30
Bara för att man visar framsteg betyder det INTE att man är ok och kan bli utskriven från systemet. Tvärtom betyder det att man ska fortsätta med behandlingen.
41. Lorena Sierra Gustavsson, 25
Skrik inte åt den ”snälla” ätstörda patienten (livrädd, nyss fyllda 18, inspärrad på slutenpsykiatrin bland tafsande gubbar och psykotiska personer i överflöd) ”Sluta gråt, du stör faktiskt de andra patienterna”. Kalla inte patienter för deras rumsnummer när du talar om eller till dem!
42. Therese van Barneveld 36
Lägg ner ”kontaktpunkt psykiatri”. Förr kunde jag ringa direkt till den jag ville ha kontakt med och den jag ville ha kontakt med svarade. Sist jag var föremål för hjälpinsatser från psykiatrin var jag tvungen att ringa till ”Kontaktpunkt psykiatri” för att de skulle ringa upp den jag ville prata med så att den jag ville prata med kunde ringa mig. Vilket aldrig inträffade så jag fick börja brevväxla med mina psykiatrikontakter via snigelpost för att överhuvud taget få kontakt.
43. Åsa Jansdotter, 36
Se människan bortom diagnosen!! Det är alltför vanligt att en människa blir betraktad som enbart manodepressiv, ätstörd, borderlinepersonlighet, tvångare mm och så glömmer man allt annat som den människan är och har i förmågor och resurser! Se människan!
44. Elisabeth, 57
Tips till psykiatrin kring ätstörning/självskadebeteende:
– Våga se igenom fasaden, gå inte på de vita lögnerna.
– Låt inte allt vara frivilligt för att man över en natt blivit myndig. Man inser inte alltid sitt eget bästa.
– Stärk självkänslan – tidigt tidigt mycket mycket – så att den som är sjuk tycker att den är värd att bli frisk o ta emot hjälp
45. Kaj Branzell, 65
Praktiskt, aktivt, föreskrivet, beslutat samarbete mellan läkare / ansvariga chefer inom psykiatri, vårdcentraler och social omsorg inom kommunen. Det ska också finnas en ”lots” som tydligt visar vart en patient/anhörig ska vända sig. Denna ”lots” ska finnas tydligt tillgänglig på landstingets hemsida samt kommunens hemsida.
46. Jens
Man borde ha ett system som ser till att psykopater inte blir överläkare (jag har råkat ut för det tyvärr).
47. Christine Öberg, 31
Se till att svårt psykiskt sjuka får samma lagliga skydd mot kvacksalvare och olegitimerade ”terapeuter” som personer med svåra fysiska åkommor.
48. Ingalill, 49
Det är som vattentäta skott mellan den somatiska vården och psyk. Inte ens om man ber om det kan man se dem mötas i ett samtal om den HELHET som patienten är.
49. Amanda, 24
Säg inte att patienten SER friskare ut än vad hen känner sig. Att få sina symptom ifrågasatta är förödande.
50. Agnieszka, 31
Fråga patienten först om beröring känns ok. Även ”småsaker” som att röra vid ens hand/axel kan vara outhärdligt. Minns svaret.
51. Inger, 63
Verka för att en patient möter samma läkare varje gång. Som det nu är finns ingen kontinuitet och dessa mycket sköra människor bollas hit och dit. Själva diagnosen kräver trygghet, kontinuitet och uppföljning.
52. Matilda, 23
Bara för ens humör svänger snabbare än snabbast tro då inte att personen i fråga gör det med flit. Inte säga till nån som skurit sig att dom ska skicka med ett sykit hem så hen kan sy ihop det själv nästa gång.
53. Gabriella, 32
Det är viktigt att lyssna, lyssna och åter igen lyssna på personer som kommer i kontakt med vården för att de lider av psykisk ohälsa. Att få möjlighet att tala till punkt och ge en helhetsbild är a och o.
54. Efterlevande dotter, 40
Efter vårdtagares OK: involvera och lyssna på anhöriga så mycket det går. (Livs)nödvändig nyckel för helhetsbild och bästa omsorg.
55. Gunnel Gomér, 66
Nog träffade jag samma läkare två gånger, ibland tre. Men knappast mer. Jag upplevde läkarna som sjukskrivnings- & tablettautomater. Mer hann dom inte göra, innan de slutade. Ändra på detta!
56. Kerstin Fahl, 30
Ta inspiration från privata/alternativa terapeuter och terapiformer. Fastna inte i samtalsterapi, KBT eller psykoanalys som i mitt tycke mest skrapar på ytan (även om de givetvis har sina fördelar också), utan hitta även terapiformer som jobbar på djupet och med ens känslor och emotioner – det är ofta där problemen sitter. Tankefältsterapi (TFT), Emotionell frihetsteknik (EFT, en enklare variant på TFT) och Neurolingvistisk programmering (NLP) är några exempel på sådana terapiformer.
57. Skeri Linnea Flodström, 28
Informera patienten tydligt om vad deras diagnos innebär, överlåt inte den uppgiften till google.
58. Birgitta, 53
Mitt tips är kontinuitet. Att träffa nya stafettläkare/psykologer vid varje incident suger, man måste dra heeeela historien om och om igen (vad har de journaler till???) och alla har sina egna idéer om behandling och medicinering. Det suger!
59. Åsa Lundin, 36
Använd journalen: läs på innan mötet, följ upp det som står i den, fyll på den efter mötet! Det är allt för ofta som man tvingas börja om från början varje gång man besöker psykiatrin.
60. Tristan Ojanne, 21:
Låt patienten ha problemformuleringen och sluta särbehandla hbtq-personer. Varken min könsidentitet eller min läggning är ett diskussionsämne såvida jag inte själv vill det.
61. Josefin, 32
Bättre uppföljning av behandlingsansvarig. Ring efter en tid och fråga: Hur går det med medicineringen? Vill du prova att trappa ner? Eller: Hur går det med terapin? Passar du och din terapeut ihop? Kommer ni någon vart? En ringer inte gärna och “stör” psykiatrin, eftersom det alltid finns andra patienter som har det värre än en själv.
62. Frida Lundin, 31
Om en behandlingsansvarig, BA, (t.ex. sköterska) tar tjänsteledigt eller slutar sitt jobb, se till att de patienter som har denna BA får veta detta och blir tilldelade en ny. Samma sak gäller behandlande läkare. Om patienten inte har en pågående behandling men fortfarande tillhör mottagningen behöver patienten fortfarande veta vem hen ska vända sig till!
63. Suvi, 44
Själv fick jag höra att mitt problem var att jag inte hade man och barn. Hade jag haft det hade jag inte haft TID att grubbla och vara deprimerad. Sagt av psykiatriker. Ett tips är att inte säga så…
64. Josefin, 44
Var lojal mot de ni vårdar, inte mot systemet. Kan ni inte göra det ni vill för att resursbrist, systemfel eller rutiner hindrar det? Säg det då till patienten. Säg att ni hatar att bälta, men är tvungna, säg att ni också tror att patienten mått bäst av samtalskontakt även om hen inte kan få det pga pengabrist. Hymla inte och försvara inte det ni själva tycker känns fel! Som personal är man ofta det enda vittnet till oegentligheter inom vården. Arbetet kräver civilkurage, där lojaliteten alltid bör finnas mot den sjuke, och ingen annanstans.
65. Joe, 21
Anställ kompetent, svensktalande personal på psykakuten. Goda och relevanta kunskaper måste vara prio. Lös kommunikationsproblemen mellan akutmottagning och vårdcentral. Behandla patienter med respekt och AVSKEDA sjuksköterskor som förminskar och hånar instabila människor.
66. Josefin Eriksson, 21
Sluta bälta inne på slutenpsykiatrin. Det blir otroligt mycket värre.
67. Sigrid, 18
Lyssna på och samarbeta med anhöriga.
68. Emilie, 19
Låt alla möten leda till någonting. När man är deprimerad tar det enormt mycket kraft att gå på ett möte, speciellt när man av erfarenhet vet att ingenting kommer förändras förutom att man blir mycket tröttare. Försök helst inte byta ut mediciner man vet funkar för personen.
69. Dunja Grisell, 35
SLUTA MED ELCHOCKER! Människor skadas för livet, en del dör.
70. Louise Fornmark, 23
En bra sak vore att personal inom den somatiska vården får gå någon slags utbildning i bemötande av patienter med fysiska skador som följd av psykisk ohälsa, tex självskada eller överdos. Förminskande och extremt ignorant bemötande av patienter med svår ångest och annan problematik kan få hemska konsekvenser, talar av erfarenhet.
71. Signe, 27
Gör det mer attraktivt att jobba inom psykiatrin så att man kan bemanna och framförallt förbättra öppenvården.
72. Linnea, 65
Jag vill bli hörd och sedd. Vill ha ögonkontakt och respons. Inte kommunicera med någon som sitter och tittar i sina papper eller skriver på datorn under tiden. Jag vill känna att de bryr sig om mig och hur jag mår. Att de vill hjälpa mig vidare.
73. Charlotta, 27
Svara inte i telefon under ens planerade möte. Och prata inte över ens huvud när man väl sitter där. Eller ignorera ens ökade problematik. Och framför allt. HÅLL reda på saker. Blanda inte ihop journalerna!
74. Katarina, 38
Du som är terapeut, kom ihåg: patienten i fokus. Dra inte paralleller till dig själv eller andra patienter. Relativisera inte patientens problematik. Låt egot vila under sessionerna. Ett terapimöte är inte en mysig pratstund med en vän.
75. Anna, 34
Kräv inte att suicidala personer ska behöva vara motiverade att ta emot hjälp för att de ska få hjälp, och arbeta förebyggande istället för att släcka bränder.
76. Rikard
Läs journalen innan ni träffar patienten.
77. Anna Maj
Mät alltid blodtrycket på samtliga patienter som ser ut som om de nog har ”panikångest”. Jag kallar fortfarande de alltmer sällsynta episoder av akut hypertoni för panikångest, av gammal vana. Det var vad man sa till mg att jag hade. Naturligtvis har detta skadat mitt hjärta, alla skador på hjärtat är allvarliga. En stor del av vuxna svenskar har förhöjt blodtryck, panikångest däremot är inte alls lika vanligt förekommande.
78. Louise, 34
Psykakuten måste få större befogenheter. Idag måste man ha försökt ta sitt liv innan man blir inlagd, vilket för desperata människor blir som en morot. ”Självmord? Då hjälper vi! Bara på botten, katatonisk utan livsvilja? Åk hem.” Min sambo har funderat på självmordsförsök och grova brott för att bli tagen på allvar i många år.
79. Evelina, 27
Genom att du som arbetar i psykiatrin älskar dig själv som du är visar du andra att de kan älska sig själva som de är. Uppmärksamma andras styrkor och gåvor.
80. Linda, 27
Hjälp mig att hitta en ny psykolog/kurator/samtalspartner om det inte klickar mellan oss. Och ta det inte personligt. Att jag får prata med någon som jag känner förtroende för hjälper båda oss. Du kan spara din tid och hjälpa andra och jag kan, på riktigt, få hjälp att bli bättre.
81. Daniel, 35
De som söker hjälp behöver träffa utbildad personal, inte en sjuksköterska utan specialistutbildning. (Som det ofta är) Någon som har kompetens att utvärdera behovet även för de som är introverta och inte alltid kan/orkar beskriva problematiken vid ett första besök. Dessutom! Samtal samtal samtal med psykolog, mindre medicin. Medicin måste ses som komplement till terapi, inte tvärtom.
82. Dorotea, 34
Neuropsykiatriska funktionshinder går ej att behandla/bota med psykoterapi.
83. Linnea, 33
På mottagningen där jag går finns det tapeter med stiliserade blommor i blått i väntrummet. Vid några fåtöljer finns det golvlampor som går att tända om en vill. Mitt tips är att göra väntrummen trevliga – inte kalla, kantiga och hårda
84. M, 33
Utbilda personalen i HBTQ-frågor samt normkritik överlag
85. Anonym
Påminn dig ofta om att det är människor du möter. När du träffar mig är jag inte en diagnos, jag är en människa, en person, en medmänniska. På samma sätt som du är mycket mer än en anställd inom psykiatrin är jag mycket mer än en diagnos.
86. Martin, 32 år, anhörig
Jag tycker det vore viktigt att få någon sorts värderingsdeklaration innan en väljer psykolog. Om en t ex har flersamma relationer går det ju inte att ha en som tror att tvåsamhet är alltings grund. Fram för normkritiska psykologer!
87. Anonym, 38
Satsa stora resurser på att ge barn, ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa, eller ökad risk för psykisk ohälsa, adekvat hjälp tidigt, så att de drabbade får en chans att minska en del av konsekvenserna av ohälsan senare i livet.
88. Hanna, 37
Vårdgivare behöver: fånga upp tidigt, inte släppa taget om patienten ”svävar iväg”, LYSSNA, vara tillgängliga, respektera, tro på och ta på allvar, utbilda, inkludera och utbilda anhöriga, det bästa jag fick var att min psykolog sa att jag kommer att bli bättre under hela resans gång det fick mig att få förtroende för hen och att orka kämpa hela vägen dit.
89. Charlotte Axelsson, 38
Ibland behöver man bara någon som lyssnar och ser en. Hör på livshistorien och tar den till sig. Inte du har diagnos här har du en kvart hos läkaren igen och igen. Medicin gör i värsta fall att du blir sjukare och inte friskare. Samtal och omtanke är den bästa medicinen i många fall. Slutade vara bipolär när jag slutade med medicin självmant. Så sluta se på människor som enbart diagnoser.
90. Faidros, 45
LYSSNA. Det är det få som gör.
91. Eva Bolin 55 år, bipolär 2
Låt mig ha eget rum när jag är deprimerad eller åtminstone få dela det med andra djupt deprimerade. Ytterst plågsamt när ni blandar mig med psykotiska, schizofrena, maniska patienter. Säkert lika plågsamt för dem. Ni lägger väl inte en förstföderska tillsammans med cancerpatienter?
Sluta skramla med era jävla nyckelknippor!
92. Maria, 33
Utgå inte från att någon som inte hör av sig eller uteblir från möte inte behöver hjälp. Oftast är det ju det motsatta som gäller: när du mår sämre är alla slags kontakter mycket svårare.
93. David, 38
Husläkare ska inte göra mer än att remittera vidare. Möjligen skriva ut en begränsad mängd läkemedel för att man ska klara sig fram till dess att man kan träffa någon som förstår sig på psykisk ohälsa. Listor som den som nämns i artikeln har absolut en plats i vården men de måste ingå i ett sammanhang och ges till de som är i stånd att dra nytta av dem.
Följ upp, följ upp, följ upp. Jag har fått behandling ett antal gånger men den enda gången jag faktiskt fått uppföljning var när jag deltog i ett försöksprojekt med kbt över internet. Dels så blev jag uppringd om mina svar på den enkät man skulle fylls i varje vecka visade oroande resultat och sen så blev jag kontaktad ett halvår efter avslutad behandling. Fantastiskt!
94. Jourtjej
Beröm den som söker hjälp! Det är svårt att berätta, hjälp till att lyfta bort skammen och skulden.
95. Erika, 24
Ge inte en rakhyvel till någon som nyligen försökt ta sitt liv.
Säg inte ”kom ut och säg till om det är något”.
Lämna mig inte ensam efter ett suicidförsök.
Ifrågasätt inte min sexualitet genom att t ex fråga ”hur kan du veta att du är lesbisk om du inte haft en flickvän?”.
96. Sofia Jeppsson, 37
Låt patienterna slippa träffa en ny psykiater att dra sina problem för varenda gång. Ha fast personal istället för stafettläkare.
97. Tina, 37
Långa telefonköer och snäva telefontider är svåra att hantera för den som redan har begränsat med ork. Om ni måste ha telefontider, ha då samma tider varje dag, både på förmiddag och eftermiddag. Var lätta att få tag i. Alla klarar inte att prata i telefon, använd webbformulär, mail, ha en öppen reception, en postlåda…
98. Marie, 44
Jag skulle önska bli bemött som patient när jag är sjuk och inte som kollega/vårdpersonal. Jag vill inte bestämma doser själv när jag är patient. Jag vill heller inte få ”råd” av en överläkare att ”skaffa ett bättre betalt jobb så att du kan jobba mindre, som jag gör”. Eller terapeuter som börjar projicera och pratar om sig själva istället för att vara i sin yrkesroll och fokusera på mig, patienten.
99. Edward, 33
Underlätta för patienter som vill byta behandlare. Se till att ha tydliga rutiner kring detta. Det är viktigt att att man har en terapeut som man känner sig trygg och bekväm med. Var lyhörd för och respektera patienters olika behov och önskemål – det kommer inget gott av att tvinga iväg någon på en kurs i mindfulness.
100. Anna, 43
Se psykiskt sjuka föräldrar som föräldrar! Ta våra barn på allvar!
Det konstateras att jag har alla möjliga hemska psykiska problem, men när det handlar om barnen är jag plötsligt kärnfrisk. Som att depressionen och barnen bodde i olika hus. ”Så, nu pratar vi om DIG. för nu är DU viktig!” Det talas om avlastning, kan verkligen inte min sjuka släkting ta hand om barnen ett par dagar i veckan? Det låter ju snällt (mot mig, inte mot barnen) men sanningen är att barnen och jag hänger ihop. Ser ni inte mina barns behov så ser ni inte mig.
Man kan inte skilja själen från kroppen, och man kan inte skilja föräldern från barnen.
101. Elin, 34
Inga stafettläkare. Samordnare som håller kontakten mellan försäkringskassa, LSS, läkare, m.fl.
102. Anonym, 45
Titta på ev andra fysiska tänkbara orsaker till ohälsan som tex sjukdomen Pandas/Pans, psykisk misshandel från partner eller mobbning på jobbet.
103. Ulrika, 48
Se samsjukligheten och behandla ångest och depression samtidigt som t ex missbruk. Många använder alkohol för att dämpa sin ångest.
104. Victor, 36
Eftersom primärvården är den instans de flesta med psykisk ohälsa möter allra först: Se till att alla vårdcentraler har minst EN läkare som har god kompetens om psykisk ohälsa, dvs. ordentlig utbildning. Att behandla psykisk ohälsa är, trots allt, något annat än att behandla benbrott och cancer; det kräver särskilda kompetenser.
105. Anonym
Rum för att hantera ilska med boxningspåse alternativt vadderade väggar, skrikrum eller få gå ut i skogen.
106. Skogsvirvla, 25
Vissa människor vill dö på riktigt, allt är inte rop på hjälp. Ta dig tid att lyssna och våga förstå hur dina patienter resonerar.
107. Madelene, 37
Jag har diagnosen bipolär sjukdom. Genom psykiatrin fick jag gå en utbildning en timme i veckan under cirka åtta veckor, utöver min samtalskontakt, läkarkontakt samt medicinering. Utbildningen tog upp olika delar såsom sjukdomshistoria, läkemedel, hur man kan lära sig känna igen sjukdomssymtom, vikten av regelbundenhet osv. Vi var tio personer med samma diagnos men olika bakgrund, utbildning och social situation. Vi satt i ring och varje möte hade vi samtal där vi delgav varandra tankar, känslor och erfarenheter. Jag lärde mig mycket och tyckte det var skönt att inte vara ensam med min sjukdom, att träffa andra som såg ut ”som vem som helst” men som hade liknande svårigheter som jag. Efter utbildningen har jag haft lättare att hantera och förebygga min sjukdom som jag aldrig blir frisk ifrån men som jag under hela mitt liv måste förhålla mig till.
108. Tilda, 19
Låt inte anklagande mot patienten, lyssna utan att värdera negativt eller förminska.
109. Hanna, 31
Glöm inte att även vi patienter är människor – precis som du. Hur skulle du själv vilja bli bemött?
110. Anna, 31
Ge inte bara medicin och samtalsterapi som behandling – erbjud även stöd av dietist och personlig tränare om behov finns, den psykiska och fysiska hälsan hör ihop. Ta hänsyn till om personen som söker vård har erfarenhet av flykt från ett annat land, erbjud samtal på ens modersmål, och erbjud hjälp från en psykolog/psykiater som har särskild kunskap om trauman från flykt. Erbjud också stöd till anhöriga.
111. Johanna, 55
Ge varje patient en kontaktperson som den kan mejla eller ringa för att fråga om olika saker kring sitt ärende (inte jour alltså, utan för att fråga om medicinen, besökstiden, sjukskrivningen osv.). Det behöver absolut inte vara läkaren.
Kommentar: Min son har besökt psykiatrin i 8 år och har aldrig träffat samma läkare två gånger. Han och vi upplever att det är svårt att få tag i någon som vet något om ärendet. Ofta börjar man på ny kula varje gång.
112. Louise, 34
Ta mig som patient på allvar och lyssna till vad jag säger. Jag lever med mig själv 24 timmar om dygnet och är därmed den som känner mig själv bäst.
113. Jeja, 25
Ett vanligt problem jag stött på är att personal inte vill läsa i journalen för att värna om patientens integritet, utan vill att patienten själv ska berätta. Vissa tycker det är skönt och vissa tycker att det känns jobbigt att upprepa samma historia gång på gång för olika personer. Ordna en egen ”ruta” i journalsystemet där patienten själv får formulera det viktigaste kring sin sjukdom/symptom. Rutan kan personal läsa i första hand, för att få med det patienten tycker är viktigast, och behöver samtidigt inte läsa allt.
114. Sanna, 20
Hitta ett bättre system för vård av personer som lider av flera olika diagnoser, så att HELA sjukdomsbilden bemöts och fångas upp. Jag må vara anorektiker och i stort behov av min ätstörningsbehandling, men jag är inte mindre bipolär för det. Jag behöver fortfarande en läkare som vet vilka litiumnivåer som är korrekta och som kan skriva ut min medicin.
115. Charlotte, 27
Mitt tips är att hbtqi-kompetensen inom psykvården måste öka. När jag sökte hjälp för min ätstörning efter över 10 års sjukdom lade min äldre psykolog all fokus på hennes uppenbarliga förvirring och problematik kring att jag hade tjej istället för kille, vilket jag från början av mötena var tydlig med var det enda bra i mitt liv just då!
Jag har blivit kränkt i min läggning av min psykolog och vid kontakt med enhetschefen blev jag kränkt ännu en gång.
116. Sofia
Jag vill att arbetsterapi och arbetsterapeuter ska finnas både inom sluten- och öppenvård som en självklar del. De behövs och som det är nu är de mycket sällsynta.
117. Frida Herchenröther, 28
Engagera dig i att ge råd om taktil stimulering istället för att föreslå att ”tvåsamhet är en bra grej”.
118. Ruth, 26
Anta inte vad patientens problem är om du t ex ser en ”smal” ung tjej eller får höra i förbifarten att patienten är queer. Det betyder inte ätstörningar eller ”svårigheter” med sexuell läggning om inte patienten säger det.
119. Anonym
Ett tips till psykiatrin skulle kunna vara att sluta skuldbelägga individen, genom att säga ”det är klart att du inte kan må bra om du inte styrketränar” eller sluta ifrågasätta sexualitet/vara essentialistiska och säga ”varför lever du tillsammans med en man när du borde leva med en kvinna, så du kan få utlopp för dina känslor”.
120. Viktoria Wahren, 22
Samma vård bör kunna erbjudas i alla län och om jag skulle bo någon annanstans än där jag är skriven så bör jag även då få samma hjälp.
121. Moa, 27
Ifrågasätt eller överanalysera inte patientens klädstil, frisyr etc när hen trivs i sin stil och det inte är relevant för behandlingen.
122. Anonym, 24
Släpp prestigen.
123. Anonym, 29
Ingenting blir bättre för patienten att få höra om hur många lyckade människor det finns som har ADHD när patientens liv är raka motsatsen till deras.
124. M
Mitt tips är att lösa personalbrist och få människor som ska värna om andra människors psykhälsa att göra ngt slags empatitest! (Inga psykopater/sociopater.) Många psykologer är väldigt kalla och får en att ytterligare känna sig som världens ensammaste människa.
125. Dan S
Börja lyssna på vad klienter och patienter själva säger som sina problem och döp inte om allt i hastigheten till ’psykisk sjukdom’. Många utvärderingar visar att patienter klagar på just det – att inte bli tagna på allvar då de försöker beskriva hur livsomständigheterna hänger ihop med lidandet!
126. Miriam, 31
Låt inte slutenvården enbart gå ut på medicinering/ECT. Kombinera med annan behandling som samtalsstöd och fysisk aktivitet. Det ökar känslan av människovärde.
127. Emma, 29
Gör genomtänkta väntrum. Ibland är det skönt att kunna sitta enskilt istället för i grupp runt ett soffbord.
128. Ida
Se till att en person som söker för (extrem) panikångest på vårdcentralen inte får en läkare som skriver ut allergi-tabletter, rycker på axlarna åt att personen väger 43 kilo och sen säger att den inte får söka ny hjälp förens tabletterna är uppätna om två månader, och att jag desutom skulle må helt bra bara jag gjorde som han sa.
129. Anna, 34
Terapeuten bör inte prata om sina egna bekymmer. Det gör att patienten har svårt att dela med sig av sina bekymmer då man inte vill tynga ner personen ytterligare. Eller känner skuld när man gör det.
130. AnnaMaria, 39
Tre ord gällande bemötandet; Nyfikenhet – vem är individen bakom symptomen/diagnosen? Respekt – bibehållande av patientens människovärde. Sist men inte minst – Människokärlek måste någonstans vara riktmärket för all vård och behandling!
131. Anonym
Jag läser till psykolog, jobbar extra med utredning inom psykiatrin samt har erfarenhet av att vara föremål för psykiatrin. Mitt tips är att bojkotta stafettläkare. Hyrläkare tjänar idag upp till 75000:- i veckan! Motivationen för att reproducera mönstret av att inte ha en fast tjänst är mycket stor för de läkare som jobbar som stafetter. Dessutom är bristen på läkare i glesbygd i allmänhet och i norrländsk glesbygd i synnerhet ett enormt problem.
Dels är det en helt orimlig samhällskostnad rent ekonomiskt, men det stora problem jag ser är att patientsäkerheten äventyras då patienterna inte får någon kontinuitet i sin läkarkontakt.
Vissa stafetter är fantastiska, litar på den ordinarie personalen och arbetar med oss som känner patienterna. Men många stafettläkare är maktfullkomliga, ogörliga och är övertygade om att deras bedömningar angående bland annat in/utsättning av mediciner, diagnosticering av patienter de ej känner mm är mer kompetent än resten av personalen och patienternas egna uppfattning av vad som funkar och inte. Dessutom verkar de ej förstå att patienten kanske redan har träffat 5 andra läkare som vardera har gjort en annan bedömning, hur ska en kunna förstå sina problem och behov om en bedöms olika varannan vecka av läkare en aldrig träffat förr?
132. Anonym
Jag vill dela med mig om min enda kontakt med psykiatrin. Detta hände för sex år sedan och jag har inte återvänt till psykiatrin efteråt.
Det var en kurator inom landstinget i Göteborg. Under mitt besök fick jag berätta om mitt liv och min vardag. Jag tog inte upp några stora problem men som första kontakt med psykiatrin tänkte jag att en kanske får ge det lite tid, bygga upp förtroende innan en berättar sitt innersta för en vilt främmande person. Efteråt har vänner med betydligt mer erfarenhet av psykiatrin sagt att ”du måste typ sälja in dig själv och dina problem, annars får du aldrig någon hjälp”. När en timme har gått säger kuratorn: ”Jag tycker att du verkar ha ett riktigt bra liv faktiskt! Jag tycker inte att du behöver komma tillbaka hit.”
Så mitt tips till psykiatrin: Avfärda inte personer som inte outar sig till 100 procent på första träffen. Ha respekt för att vissa personer behöver mer tid.
133. Nina, 41
Vid första mötet med patienten – ta ALLA tänkbara prover, testa precis ALLA värden genom blodprov, urinprov, EKG, bioimpedansmätningar mm. för att se att alla hormoner är i balans, att kroppen/hjärnan inte lider av vitamin- och/eller mineralbrist, hur hög/låg fettprocent samt vilken BMI man har. Kolla även om gluten-, laktosintolerans samt diverse matallergier. Väldigt många gånger så kan den psykiska hälsan bli mycket bättre mycket snabbt genom att börja äta bättre/annorlunda.
134. Anna, 32
Den första läkaren jag träffade tog inte mig eller mina problem på allvar. Jag hade drabbats av depression/ utbrändhet efter att ha kämpat på i flera år i motvind på mitt dåvarande jobb. Den första läkaren sa åt mig att det bara var att byta jobb och att det fanns människor i andra länder som hade det mycket värre än mig… och som verkligen hade anledning att må dåligt. Hon sjukskrev mig 4 v och skrev ut antidepressiva.
Jag bytte läkare och det var tack vare henne jag fick rätt hjälp. Hon lyssnade, tog sig tid…trots att jag märkte att hon hade ett pressat schema o redan låg efter tidsmässigt. Hon tog mig på allvar och jag förstod att jag inte bara var knäpp eller en svag person. Utan jag var sjuk. Allvarligt sjuk. Tips!! Ta patienterna på allvar och nedvärdera dom inte det första ni gör.
135. Adelina
BUP. Jag, då 14 år, ledsen men ej destruktiv, fick byta psykolog sju gånger innan direkterbjudandet om antidepp försvann. Jag ville bara prata med någon men fick kämpa som fan för att inte bli nerdrogad av psykologerna.
136. Klara, 32
Det behövs mer transparens inom psykiatrin. Patienterna behöver få veta vad som kommer ske, när det ska ske och varför.
137. Pike, 65
Lyssna och prata respektsfullt med patienten! Ha inte för bråttom att ge en diagnos och experimentera inte med mediciner! Prata mer med patienterna, särskilt de som håller sig för sig själva!
138. E
Bestäm en maxtid för en person att förekomma inom psykiatrin utan att få en riktig utredning. Jag sökte hjälp gång på gång, testade olika behandlingar utan resultat och bad desperat efter att det i alla fall skulle uteslutas att jag hade en diagnos. Till slut, när jag var körd i botten och blev inlagd efter 10 år i psykiatrin och 6 år i vuxenpsykiatrin, blev jag ordentligt utredd för första gången och det visade sig att jag är bipolär. På min nuvarande medicinering klarar jag mig utan terapi eller dagligt intag av sömnmedicin/ångestdämpande.
139. Anonym
– Anställ fler folk inom psykiatrin.
– Fler läkare = färre patienter per läkare = Mer tid till varje patient.
140. Heléne, 36
Ha ett holistiskt perspektiv: våga se och söka samband mellan det fysiska (kost/smärta/sjukdom/födoämneskänslighet/brister) och det psykiska. Ordinera vitamin/mineraltillskott och prova utesluta laktos och gluten.
141. Anna Andersson, 44
Se till att personen får hjälp av personligt ombud för psykiskt funktionshindrade resp boendestöd för att klara av myndighetskontakter, undvika hemlöshet resp klara av hemmet. Skriv intyg först så patienten klarar vardagen behandla sen. Boka alltid in nya tider innan patienten går ifrån mötet.
142. Anonym
Jag har trillat runt i psykiatrin av och till sedan 2006. Min bakgrund är depression och ångest efter övergrepp i tonåren. Jag var patient hos Farsta Skarpnäck psykiatri sedan hösten förra året. Jag fick en remiss dit från St Göran där jag öppnade upp mig för att min psykiska ohälsa var ohållbar, på St Göran misstänkte man Borderline. Jag fick träffa en behandlare på Farsta Skarpnäck psykiatri (fick aldrig träffa en läkare som jag önskade) under två-tre månader, sen sa jag upp den kontakten. Utredningen hon gjorde bedömde hon att jag hade depression och ”lite PTSD och social fobi”, men tyckte det skulle räcka för mig att endast gå till henne och få Attrax utskrivet mot min ångest. Näst sista gången jag träffade henne var efter att jag legat en natt på St Göran beroendeklinik för att jag skurit mig i handleden under berusning för att lätta smärtan och paniken i mig. Undet det mötet föreslog hon att jag skulle trycka en isbit mot handleden om jag kände behov av att skada mig. Jag har ett utdrag från min behandlares anteckningar under tiden jag var patient och där stämmer ungefär 60 procent överens med verkligheten.
Under 2011-2012 var jag patient hos Carema Hjärnhälsan i Nacka och där hade jag en läkare och en ”psykolog” som behandlade mig för depression och PTSD. Min läkare löste mina problem igenom att skriva ut medicin, jag hade två olika preparat för sömn och tre olika för ångestlindring, varav Zobril som jag poppade ganska duktigt till slut. Min ”psykolog” skulle
med KBT hjälpa mig med PTSD efter sexuella övergrepp i min tonår. Det ville hon att jag detaljerat ”med inlevelse” skulle beskriva i en inspelning som vi skulle lyssna på och som jag
senare skulle spela upp varje kväll innan jag skulle sova så att jag ”slutade vara rädd för traumat”. Jag gick aldrig dit igen.
Jag hoppas att mina dåliga erfarenheter kan göra att vården blir bättre!
143. Gunhild Andersen, 35
Gör skillnaden mellan att låsas in för att man har begått ett brott versus att låsas in för att man är allvarligt psykiskt sjuk mer tydlig för patienten. Om patienten måste låsas in, måste hen då verkligen också isoleras totalt från sin omvärld och nekas mejl/telefonkontakt med sina vänner och sin partner? Är det verkligen rimligt att förvänta att någon som lider svårt av psykisk sjukdom ska må hyfsat okej av att sitta inlåst och isolerat på ett nästintill tomt rum?
144. Andreas, 36 år, med ADHD och utmattningssyndrom
Sluta behandla människor som ärenden som ska hanteras så snabbt och billigt som möjligt. Se till att vara välkomnande och ta ert ansvar för uppföljning av patienter som ni möter. Svarte Petter-leken i vården måste upphöra.
145. Sandra, 34
Om er patient går kring som en vandrande zombie kan det vara för att ni tryckt ner patienten med för mycket psykofarmaka. Det kan kanske vara idé att omvärdera medicineringen så att patienten kan leva ett drägligt liv och inte låta det pågå i flera år
146. Anonym
Valet ska inte stå mellan att pendla till annat landsting eller förlora en bra läkare. Förstatliga vården.
147. Kerstin Andersson, 53
För någon med Asperger kan vården vara skrämmande, kränkande. Övergrepp hör där till vardagen. Anpassa BUP och vuxenpsyk till människorna
148. Sofie Åberg, 33
Sällskap. Någon som kan följa med till mataffären etc. som ett stöd på vägen. En människas okomplicerade närvaro.
149. Johanna, 18
Fysisk närhet i form av t ex kramar och när personer delar med sig själva ger tillit.
150. Helen, 33
Sluta tjata om promenader i den där jävla solen.
151. Jonna, 23
Min fysiska kropp har ingenting med de psykiska problemen jag söker hjälp för. Träning ger mig inte mindre BPS.
152. Anette, 30
Man måste kunna få tillgång till KBT, samtal mm via psyk utan att bli hänvisad till HC där kunskapen inte är lika stor.
153. Anonym
Läs journalen innan du träffar patienten.
154. Samuel, 22
Fortsätt inte tvinga fram ögonkontakt om patienten fortsätter vända bort blicken.
155. Maria, 33:
Släpp dsm (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders)-sargen och kom in i matchen! Människor är för komplexa för att kunna pressas in i ett så kantigt och snävt system.
156. Fanny, 25
Sätt inte in SSRI på tonåringar som har ångest och är deprimerade. Det är normalt i en viss grad i den åldern. Överhuvudtaget ska personens levnadsvanor ses över innan någon som helst medicinering kommer på tal. Motion, kost, vanor, destruktiva beteenden, behov av att ventilera och många andra faktorer kan spela in.
157. Walther K. H Brandl, 34
Se människan för vad hen är, en människa. Inte en diagnos, en bokstavskombination, en psykos, ett beroende eller vad det nu må vara. Lyssna på hen. Försök förstå att hen kommer till dig för att hen har ett problem. Det viktigaste är inte problemet i sig, det viktigaste är att den här människan kommer till dig med ett problem, vad problemet är är i det här fallet sekundärt.
158. Frida Lundin, 31
Ställ inte för öppna frågor! Som patient kan det vara svårt att veta vad som är viktigt att ta upp (i synnerhet om man har till exempel autismspektrumtillstånd). Att jag inte snabbt och enkelt kan formulera ett svar på frågan ”Hur mår du?” (som jag som aspie dessutom har lärt mig i sociala sammanhang bara betyder ”tjenahejsan” och som man inte ska ge ett ärligt negativt svar på), eller ännu värre ”Så, berätta”, betyder inte att jag inte mår dåligt utan snarare att jag faktiskt inte vet var jag ska börja.
Fortsätt läsa:
Källa: Det skulle vara trevligt att behandlas med respekt” – Aftonbladet
Lämna ett svar