Deppigt, dystert, desperat.Och samtidigt väldigt dynamiskt och passionerat.Nick Cave är fortfarande strålande i huvudrollen som rockens dovaste trubadur.Det är en show som är lika explosiv som den är behärskad.Nick Cave inleder med att rulla ut en murrig men välvävd matta från senaste albumet ”Skeleton tree” som skrevs i ljuset – eller snarare mörkret – av sångarens personliga sorgearbete. Hans son Arthur omkom 2015 sedan han fallit från en hög klippa under ett LSD-rus, endast 15 år gammal.Nick Caves texter har alltid kretsat kring religion och mytbildning, kärlek och hat, kring liv och död. Men den här inledningen får stämningen i Globen att bli så tät att den går att ta på.Det är en sinnesstämning som egentligen inte lämnar lokalen under resten av kvällen, även om Nick Cave självklart växlar såväl tempo som ton enligt materialets ursprungsidéer.Han är fortfarande en sällsynt intensiv sångare, med en röst som kan producera desperat poesi – oavsett om den är hotfull, vacker eller sårbar.Han leker elegant med de olika uttrycken, kastar sig ut på publikens uppsträckta medan bandet mullrar monotont i bakgrunden, spelar skirt vackert eller industribluesigt hårt.Men bara för att färgskalan går från grått till svart innebär det inte att det låter som all musik härstammar från någon australiensisk jämmerdal. Tvärtom finns här gott om hopp insprängt i Caves förtvivlan.”Into my arms” är en enorm kärlekspsalm, med Cave bakom flygeln. Den energiska avslutningen av ”Jubilee street” är närmast Deep Purple-rock. ”Red right hand” blir en stenhård attack riktad mot smartphonesamhället. ”The mercy seat” magiskt mässande rock’n’roll.Extranumret ”The weeping song” är en melankolisk ångvält med publikens handklapp i en viktig biroll. I kaotiska ”Stagger Lee” bjuds ett hundratal lyckliga upp på scenen.När konserten är slut efter drygt två timmar vandrar fansen ut i den kalla och mörka oktobernatten, alldeles varma inombords.Så bra var konsertenNick Cave & The Bad SeedsGloben, StockholmPublik: 8 513.Vem: Nick Cave, 60, och hans band – i dag Warren Ellis, Martyn Casey, Thomas Wydler, Jim Sclavunos, Conway Savage, George Vjestica och Larry Mullins – har släppt femton album som sålt drygt fem miljoner ex.Vad: Ny världsturné apropå senaste skivan ”Skeleton tree”, som är bandets största framgång i England och USA. I Sverige hamnade skivan tvåa på topplistan, största framgången här ärlistettan ”Murder ballads” (1996).Låtlistan”Anthrocene””Jesus alone””Magneto””Higgs Boson blues””From her to eternity””Tupelo””Jubilee Street””The ship song””Into my arms””Girl in amber””I need you””Red right hand””The mercy seat””Distant sky””Skeleton tree”Extranummer:”The weeping song””Stagger Lee””Push the sky away”
Se artikeln här:
Cred & Källa: Betyget: Så bra var Nick Cave i Stockholm
Lämna ett svar