Arbetarnas kampdag har passerat och jag sitter och funderar på ilska. På ilska och på vad vi säger och inte säger, vad vi medvetet döljer och om det går att odla ilska och använda den som en positiv kraft för förändring eller om den alltid är destruktiv. I ilskan är det lätt att förenkla världen, göra den svartvit och skapa ett vi och ett dem. I en svartvit värld är det lättare att se monstren och kämpa mot dem, när allt är i gråskala är det mer komplicerat…
Se artikeln här:
TV-kolumn 4-6 maj
Lämna ett svar