Etikett: tavla

Sverigeturnén är ­hennes första.Men Miriam Bryant har redan släppt taget om sitt ego – och snott Lady Gaga-producenten Zedds solglasögon.– Det här är vem jag är och vad jag gör. Det är inte världens ­undergång om det går fel, säger hon till Nöjesbladet. Miriam Bryant, 22, brukar inte vara nervös.Nu är hon det.För tio minuter sedan spelade hon varsamt Adeles ”Hometown glory” i logen. Lät fingrarna gå över pianot, sjöng försiktigt med i första versen.Det här är hennes hemmaplan.För ett år sedan jobbade ­Miriam Bryant som servitris på Järnvägsresturangen på Liseberg. I dag är hon där av en helt annan anledning. Taubescenen står redo, för henne och för de närmare åttahundra som samlats framför, och på väg dit tänker hon:– Nu går allt åt helvete.Hon skrattar.– Nä, jag skojar. Jag tänker inte alls så. Jag tänker ”nu kör vi”. Jag ­brukar säga till mitt band att jag älskar dem och då skrattar de åt mig.Kräver inte mycketSå det är vad hon gör. Samlar bandet i en liten ring bakom ­scenen, håller om, håller tätt. Och säger att hon älskar dem.Sedan går Miriam Bryant in på scenen till tonerna av succé­singeln ”Finders, keepers”.Ingefära. Och kanske en citron. Miriam Bryant vet inte riktigt vad som står på hennes rider, men finns det ingefära, citron och ­tevatten så är hon nöjd.– Men finns inte det kan man ju springa bort någonstans och ­köpa det. Jag är inte speciellt bortskämd.Hon drar upp dragkedjan på resväskan. Den som är enorm men ändå för liten. Kläder och skor trängs med en tavla (”Ett publik­pris som jag fått under sommaren, den har hängt med för att jag inte hunnit hem emellan och lämna av den”) och en burk honung. Sommarturnén drog i gång i slutet av maj och har ­pågått intensivt sedan dess.– Det är jättemycket som har förändrats sedan albumets släpptes, men man vänjer sig så himla fort vid nya saker i livet. Men det känns kul.Hon lär sig fortfarande vad hon vill. Hur hon vill ha det. Och allt eftersom har hon släppt taget om sitt ego.– Jag har jobbat med att släppa hämningarna på scenen och sluta ta mig själv på så stort allvar. Och jag har kommit rätt långt med det. Det här är vem jag är och vad jag gör, det är inte världens undergång om det går fel.Vänjer sigHur kommer man dit?– Jag tror att man ­bara måste komma över sig själv. Man är inte jordens mittpunkt, ingen av oss är det. När man väl kommer underfund med det blir livet så jäkla mycket enklare. Jag har lärt mig att vara lite ”skit ­samma”.Har turnén hjälp dig med det?– Ja, för jag vänjer mig fort­farande vid att stå på scenen, och alla gig är inte lika. Man kan inte känna sig lika nöjd med sin ­prestation efter varje gig.Hon kokar en kopp te och ­lutar sig tillbaka. Det blir inte alltför mycket fest. Men på Emmabodafestivalen, när hon gästade Lady Gagas producent och dj-stjärnan Zedd på scenen, blev det några glas vin efteråt. Som slutade med att hon snodde hans ray-bans.– Jag vet inte varför, men jag skulle retas med honom. Och ­sedan var han inte så angelägen att få tillbaka dem så jag glömde bort att jag hade dem. ­Dagen efter vaknade jag och ­satte mig på tåget mot Helsingborg och såg att hans brillor låg i min väska. Jag bara ”helvete”.Hon skrattar. Han ska få ­tillbaka dem nästa gång de ses.”En gång till, en gång till, en gång till.”Publikens önskan ekar över det regnbeklädda nöjesfältet. De vill ha mer. Miriam Bryant sträcker ut händerna bakom scenen och flinar:– Jag har ju inga fler låtar!Men så går de ändå ut igen framför den fullsatta publiken, hon och bandet. Och förklarar att det var ju egentligen slut där men om de vill så kan hon köra en låt igen. Det blir ”Finders, keepers”.– Det var kul. Jag har fått lov att växa i det jag gör på scenen och fundera på vad jag vill förmedla och hur jag vill säga det, säger hon.– Man gör ju det här i mångt och mycket för sig själv, men det är fräckt när man märker att andra berörs. Det är det som är drömmen.Och drömmen är inte slut här.