Etikett: eric saade

Fantastiskt? Fantastiskt! Ja allt var tydligen ”fantastiskt” när årets artister i ”Så mycket bättre” träffades för att summera den gångna säsongen. Fantastiskt, när man tänker efter.Vi fick faktiskt se den bästa scenen under hela långa säsongen: när den återförenade ensemblen samlades vid en tv-skärm för att se ett kollage med några av höstens mest utslitna uttryck. Icona Pops Aino Jawo sa ”fantastiskt” några hundra gånger. Sabina Ddumba drog till med ”jättejättejätte” jättemånga gånger. Tomas Andersson Wij hävdade gärna och genomgående att han ”aldrig” upplevt.., typ något. Uno tyckte att allt var sanslöst ”spännande”. Som Aino Jawo konstaterade under inledningen av dagen ”vi är åtta ufon”. En ganska säker gissning är att just det program som TV4 döpt till ”Återträffen” (varför inte ”Återfallet”, eller ”Återupprepningen”?) är det minst emotsedda under säsongen. Husbandet är hemma och pustar ut och tittarna får inga nya tolkningar, bara ett gäng repriser. Artisterna får kramas, skåla för sin vänskap och minnas tillbaka med ett halvinspirerat tv-team som enda sällskap. Örnen Emil samt några andra kasserade/kassa skämt får göra comeback och några ovisade klipp får visas. Det är vad det är.  Som bakom kulisserna-dokument är säsongsfinalen verkligen inget revolutionerande. Nyhetsvärdet går på sparlåga. Sensationsvärdet ligger runt nollpunkten. Underhållningsvärdet? Veckans scen där tre av artisterna går och handlar mat är så händelsefattig att frågan man ställer sig i efterhand är om den verkligen hänt? Intensiteten är knappast i nivå med episoden i Netflixdokumentären ”Five foot two”, där Lady Gaga går till Walmart för att handla. Själva bonusmaterialet består snarare i att få möta artisterna när de har släppt garden en smula. De är inte nervösa inför sina tolkningar, känner ingen anspänning inför en middag där de planerar att berätta om en tuff uppväxt eller upplevelse. De har inte längre så mycket att sälja in. Å andra sidan har de inte så jättejättejättemycket fantastiskt att säga. Som tittare drabbas man av misstanken att de flesta hellre hade varit packade på ett företagsgig än åkt till ett kylslaget och avslaget Gotland för en pliktskyldig artighetsvisit som ändå inte kommer att ge några utslag på Spotifys topplista. Men det är bara en tanke. Eric Saade gjorde hittig svensk soulpop à la Oskar Linnros – ”Fånga en dröm” – i Sven-Ingvars-programmet och Moneybrother tolkade Tomas Andersson Wijs ”Tommy och hans mamma” med känslorna utanpå. Men ingen av dem kvalar in när Expressens musikredaktör Anders Nunstedt rankar säsongens bästa tolkningar.I helgen var det allas dag i ”Så mycket bättre”. Det var den älskade säsongsavslutningen – ”Återträffen”. 1) Uno “Du kommer ångra det här” (Moneybrother)Uno plockade bort originalets dynamiska Buzzcocks- och Clash-influenser, gav ”You’ll be sorry” en ny svensk text och transplanterade in sitt eget hjärta i Monster-berättelsen. Resultatet: en naken akustisk visballad med lika stark närvaro som melodi. Att covern under hösten blivit Unos näst mest streamade låt på Spotify (efter ”Under ytan”) är rimligt och rättvist.2) Tomas Andersson Wij “När solen färgar juninatten” (Sven-Ingvars)Singer/songwriter-genren möter easy listening när Tomas Andersson Wij lutar sig mot en stråkkvartett som färglägger hans avskalade och återhållna tolkning. I det vördnadsfulla tillvägagångssättet framstår melodin ännu tydligare, och vackrare. I tre väsentliga minuter låter ”Så mycket bättre” som ”Så mycket vemodigare”.3) Icona Pop “They’re building walls around us” (Moneybrother)Aino och Caroline klev fram som Frida och Agnetha under discokulan i Moneybrothers signaturmelodi, som de electropunkigt nog inte respekterade särskilt mycket. De var coola nog att tona ned originalets refräng och lät i stället 70-talslika discostråkar och ett spartanskt housepiano forma deras största hit från hösten.4) Sabina Ddumba ”Brightside” (Icona Pop)Att Sabina ägde säsongens bästa soulröst var givet, här gjorde hon även sin bästa cover för säsongen när Iconas inte jättespännande original förvandlades till cool soulpop som åkte slalom mellan Blacknuss Allstars och Mary J Bliges 90-tal. Versionen svänger som Anja Pärson. Nääks och Nimos rappande gästspel vinner kombinationen.5) Kikki Danielsson ”Hälsingland” (Tomas Andersson Wij)Många gånger önskade man sig mer country från Kikki, men inte när hon riktade Tomas Andersson Wijs magnifika landsbygdshyllning till sina barn. Musikaliskt låter det skört och mjukt, och flörten med folkvisa gör att det verkligen låter som att det är lördagskväll på bygdegården. Både fiol och dragspel får plats på Kikkis dansbana.