Agneta Oreheim
Sommartider är semestertider – och för många av oss också restider. Under de lediga sommarveckorna väljer många av oss att möta nya länder, nya platser, nya människor. Kanske dessa få veckor dessutom får kompensera och leva upp till det vi egentligen skulle vilja ha mer av i våra liv under resten av året. Den tiden på året då vardagsrutinen har oss i sitt grepp och inte alltid ger oss möjlighet att få känna oss så levande som vi kanske skulle önska.
Men utan att fundera så mycket över det så reser vi oftare ifrån något , mer än vad vi reser till något. Resandet blir då lätt en flykt, där utgångspunkten är en otillfredsställelse, en inre oro, uttryckt i ett ibland överdrivet behov av yttre aktivitet och stimulans. Drivkraften är en diffus känsla av att det känns bättre ”när det händer något”. Men vad exakt vi längtar efter skall hända, vad det är för behov vi innerst önskar tillfredsställa, det är det inte så säkert att vi känner till.
”Den längsta resan är resan inåt”. Orden är Dag Hammarskjölds från hans bok Vägmärken. Dessa ord rymmer en djup visdom. Vi letar lycka, ro och frid där vi alls inte kommer att finna den. Ju mer vi längtar bort, ju mer vi känner av den diffusa otillfredsställelsen – desto starkare är behovet av att resa inåt, att göra den enda och verkligt viktiga resan. Resan in i oss själva. Den resan kräver större mod än någon annan resa, men bjuder på än mer fantastiska upplevelser när vi väl bestämt oss för att våga. En resa som svårligen kan mäta sig med någon yttre resa till avlägsna och exotiska fjärran kontinenter. Och det är en resa som aldrig upphör, aldrig når sin slutdestination.
Vi har en ofantlig rikedom inom oss som väntar på att bli upptäckt – och att påbörja den inre resan är att påbörja en upptäcksresa utan like. Trevlig resa!
Lämna ett svar