Låt oss kalla min motpart för B för anonymitetens skull Har börjat tro att jag vill vara ensam men skulle bli så miserabel och ledsen utan B.. Vet inte heller om jag vill vara ensam för att deppa ihop och bara låsa in mig eller varför jag har det ”suget”. Kan vara så otroligt jävla irriterad och less på personen men samtidigt finna människan otroligt söt/gullig(både som person och ”kropp”). Vi har nästan redan från börjat haft ett förhållande likt en berg och dalbana och jag upplever det ofta som att jag måste leva upp till hennes förväntingar annars blir hon ledsen, arg eller irritierad, och dom känslorna går såklart ut över mig sen, då jag antingen får ta skiten eller sitta och trösta B.. Ofta när jag sen blir less(p.g.a undantryckta känslor eller bara allmän skit) så blir reaktionen att B antingen blir sur eller ledsen för att jag mår dåligt(B känner sig åsidosatt/oälskad)..
Läs mer:
Cred & Källa: Berg och dalbana..
Lämna ett svar