Visst det finns saker vi inte är redo för. Men hur vet vi när vi är redo eller inte? Hur kan vi veta om vi är redo för en ny relation, eller om vi är färdiga med det som varit innan?
Är det verkligen så svart eller vitt, kommer det en dag när vi blir redo. Skulle det isåfall vara som att gå över en gata, nu är jag på andra sidan, vad skönt, nu kan jag fortsätta.
Vi ställer krav och sätter våra egna villkor för vad vi kan och inte kan göra. Vi kan inte börja träna förrän det är måndag och inte fixa i ordning och göra fint hemma förrän förrådet är urstädat. Men vad skulle hända om vi ändrar på villkoren?
Kanske om man ser det som faser istället för skarpa gränser. Dagen när vi är hundra procent redo för något kommer kanske aldrig, så ibland måste vi kasta oss ut i okända oceaner och se vad som händer.
Du kanske inte är redo för en relation med honom, men vad behöver du för att bli det? Vad skulle det innebära för dig? Gränsen kanske inte är svart eller vit utan grå. Och när vi är där i det gråa kan vi ju faktiskt välja vad vi vill göra. Vill vi mot det nya eller vill vi stanna kvar i det gamla. Det är lätt att luta sig tillbaka och vänta. Men vad är det vi egentligen väntar på?
Ibland måste vi våga släppa taget och tillåta oss att tappa kontrollen och göra något annorlunda för att se vad som händer. Så säg inte jag är inte redo. Stanna upp och se vad du vill och vad du behöver för att ta nästa steg.
Det får mig att tänka på ordspråket “Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta”. Fint, är det inte?
Alexandras blogg
Lämna ett svar