Etikett: vana

Det ska till ett Kent för att bemästra en så här stor hall.Sveriges enda arenarockband gör sin enda spelning i år men låter som att de har hårdrepat i månader. Det är lite märkligt, det här.Tre av Sveriges absolut största artister på samma scen samma kväll låter på flera sätt som en dröm­biljett. Men det är samtidigt tre utpräglade headline­akter, som är vana att breda ut sig betydligt mer, vars hela uttryck passar bättre i ett sammanhang där de själva får sätta ramarna och bygga upp sin dramaturgi i små steg.Inte minst Kent. Jag tror inte att jag har sett dem spela ett så här kort set sedan några festivalgig i mitten av 90-talet, och de var ett annat band då.Nu har de fyra från Eskils­tuna så mycket katalog och historia att det blir svårt att komprimera ner en konsert till en ynka timme.Flest vill se KentNär de ännu en gång lämnar oss med ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” känns det som att Kent- maskinen just har kommit upp i varv, att de bara har börjat.Icke desto mindre: Det är Kent som tar hem den här kvällen. Därom råder inga tvivel.De är det enda band i Sverige som känns riktigt naturliga i en så här stor lokal. De har velat vara U2 och Depeche Mode sedan de var 17 år och redan för tio år sedan fyllde de Stockholms Stadion.Och de tar sannerligen den enda timme de ska spela live i år på största allvar. Kent låter som att de har repat i månader för detta, och har med sig en ljusshow som bara förstärker det intrycket.De låter kraftfullt och drivet, med en intensitet och nerv som på bara några ögonblick förklarar varför det är det här bandet som avslutar kvällen.Det är också Kent de flesta har kommit för att se, och det är i låtar som ”747” eller ”Utan dina undantag” som publiken verkligen vaknar. Jocke Berg säger visser­ligen att de ska börja spela in en ny skiva i december och ”det finns några riktiga stänkare där” men vi får tyvärr inget nytt.I stället bjuds ett set som känns som en kortversion av fjolårets klubbturné.Det enda som inte fanns med på premiären i Köpenhamn förra våren är ”Ingen kunde röra oss”, låten som Kent släppte i vintras till förmån för ROKS, Riks­organisationen för kvinno- och tjej­jourer.En stark stundDen låten, ”om vad som händer med alla de som försvinner”, är å andra sidan en av den korta showens allra starkaste stunder, tillsammans med nyaste Kent- klassikern ”999” och den alltjämt monumentala disco­rockkrevaden ”Musik non stop”.Kent visar var skåpet ska stå, helt enkelt.Synd bara att de inte får göra det lite längre.