Etikett: bill

Är det inte dags att tänka på refrängen nu?Glöm det.Musiken gör ju inget annat.Den här sommaren kommer, vare sig du vill eller inte, att tillhöra fem älskvärda gubbjävlar igen. Det kommer antagligen inte att bli som 2004.Den där sommaren för nio år sen då Gyllene Tider firade 25-årsjubileum och gjorde Skandinaviens största turné med totalt 492 252 i publiken.Men det är knappast någon som förväntar sig det heller, allra minst gruppen själva.Det finns inte samma laddning i luften, inte samma vansinnigt upphetsade ”hela Sverige tittar”-atmosfär. Men det betyder också mindre press och prestationsångest.Ledig spelkänslaOm det finns en skillnad mellan Gyllene Tider 2004 och Gyllene Tider 2013 så är medlemmarnas avspända och lediga spelkänsla.Frågan är om de någonsin har varit lika tajta? Och frågan är om Per Gessle själv har varit lika bekväm som frontfigur och allsångsledare?Hur avslappnade de är? Låt mig ge ett exempel:Den amerikanska stå­uppkomikern Bill Hicks brukade skämta om att Beatles tog så mycket droger att de till och med lät Ringo Starr sjunga några låtar.Och kungarna av Tylösand är i sin tur så obekymrade att de låter trummisen Micke ”Syd” Andersson ta över mikrofonen i ”Min tjej och jag” och i en snutt av ”Flickan i en Cole Porter-sång”.Micke älskar rampljuset. Han är inte rädd för att vara en flygkrasch. Men där blir det för mycket revy och after ski och replokal efter fyra starköl.Det är framför allt synd om ”Flickan i en Cole Porter-sång” som förtjänar bättre.Cover på sig självaSenaste skivan innehåller inte material som kan ge en illusion av att bandet är på väg framåt, att de kan återförenas igen om nio år, tvärtom. Känslan av att alltihop i själva verket är en cover på 2004-turnén är svår att ignorera.Men samtidigt är det omöjligt att inte gilla det lilla hobbybandet med den jättelika publiken.Att ett gäng femtioåringar fortfarande sjunger poplåtar som handlar om fjuniga tonårstankar blir emellanåt komiskt (”Flickorna på TV2”, ”När vi två blir en”, med flera).Långt före KentMen när Gessle undrar ”Kommer ni ihåg den här?” blir det alltid en retorisk fråga.Alla kan den här musiken. Hitsen är löjligt många. Och nåt säger mig att energin i premiärversionerna av ”Tylö sun” och ”Ljudet av ett annat hjärta” kommer växa och sprida sig över hela setlistan i takt med att publiken och arenorna blir större.Gyllene Tiders framgångar bygger fortfarande på att många vill drömma sig bort till en annan tid långt före Kent.När svensk pop var ung och naiv och balladerna innehöll stearinljus med knutar på veken.