Det är ändå rätt okej just nu.
Mjuk, vänlig sensommarvärme dröjer kvar i vindarna som sveper längs tredje avenyn.
Och i hörlurarna sjunger John Prine förföriska country-duetter med Iris Dement och Alison Krauss. Att hösten 2016 inleda sin USA-spalt, avsedd för en civiliserad publikation, med en förkunnelse om att ”det är okej just nu” kan kanske förefalla befängt. Här pågår ju en valrörelse som liknar en nationell mardröm – och den är över tidigast om fyra veckor. Men med rätt sorts stimulantia lyckas jag tidvis förtränga – ett måste för den som vill uthärda – att en hustler från Queens tagit hela landet som gisslan. De antika country-duetterna John Prine – en av söderns allra skarpaste singer-songwriters – spelat in med bland andra Iris Dement, Alison Krauss, Kacey Musgraves och Hank Williams sondotter Holly Williams på färska albumet ”For Better, or worse” hjälper, till exempel. Med själfullt rustika versionen av gamla Marlene Dietrich-dängan (!) ”Falling in love again”, som fantastiska Krauss är med och lyfter, i lurarna under en promenad nerför tredje avenyn i den mjuka oktobervärmen går det faktiskt att glömma den där brandgula snake oil-försäljaren. Ett par aktuella tv-serier kan också effektivt användas i eskapistiska syften. I ”Westworld” korsar de ”The Matrix” med ”Den gode, den onde, den fule”, ”The Truman show” och ”Ex-machina” och jag är fortfarande inte säker på att jag fattar vad som händer, men fascinerande är det. Och ”Quarry” – ett svärtat southern noir-drama om en uppfuckad ung man som under valrörelsen 1972 kommer hem till Memphis efter att ha tjänstgjort i Vietnam och, eh, får lite problem – älskar jag. Logan Marshall-Green är lysande i huvudrollen – inte minst när han ligger på vardagsrumsgolvet och lyssnar på Big Stars första platta! – och Memphis har aldrig sett så intagande sleazy ut. Miljöerna har samma känsla som det flottiga svänget i en Rufus Thomas-hit från samma era. Dessutom duggar de oförglömliga birollskaraktärerna lika tätt som turister i Sun Record-studion i samma stad. Buddy, en homosexuell hitman med Elvis- komplex, framstår som den coolaste supportgestalten sedan Proposition Joe i ”The Wire”. Tills vi får träffa hans mamma, spelad av Ann Dowd. Hon är en dry martini-sörplande dröm! Now, risken finns fortfarande att hustlern från Queens vinner i november. I så fall vetifan. Då får jag nog börja röka crack.
Se mer här:
Cred & Källa: Så uthärdar jag mardrömmen
Lämna ett svar