Valrysaren i Grekland kommer efter en tillnyktringens vecka i eurozonen. Beslutet att stötta de spanska bankerna med uppåt 100 miljarder euro var tänkt att imponera på marknaderna och skydda eurozonen från den grekiska smittan.
I själva verket gav den andrum i bara drygt en timme. Så länge tog det för marknadsaktörerna att lista ut att stödet inte skulle ges direkt till bankerna utan till den spanska staten som nu sitter med ännu större skulder.
I bankkretsar jämför man det nu med två asberusade som står i en bar och lutar sig mot varandra för att inte trilla omkull.
Glädjen blev alltså kortvarig. Räntorna på spanska 10-åriga lån står nu åter på rekordhöga nivåer sedan Spanien i onsdags nedgraderades med tre steg av Moody’s till kreditbetyget Baa3, strax ovanför skräpstatus. I torsdags klättrade räntorna uppåt 7 procent, den högsta nivån sedan euron infördes, för att sedan backa något under gårdagen.
– Orsaken är att Spanien tvingats be om hjälp utifrån. Det är inte ett styrkebevis utan ett tecken på svaghet, motiverade Moody’s sitt beslut.
Tydligare än så kan man knappast visa vad man tycker om politikernas insats som enligt experterna stjälper snarare än hjälper.
I skottgluggen hamnade i slutet av veckan också Cypern som nedgraderades till Ba3 (spekulativ placering) av Moody’s och där finansminister Vassos Shiarly nu öppet talar om risken för att landet måste ansöka om krisstöd av samma slag som Grekland, Irland och Portugal.
Senast den 30 juni måste Cypern skrapa fram 1,8 miljarder euro för att stödja landets näst största bank Cyprus Popular Bank som har drabbats hårt av krisen i Grekland.
Den verkliga nagelbitaren är dock Italien som länge förskonats från krisrubriker. Räntorna på 3-åriga statslån steg i torsdags med 1,5 procentenheter till 5,3 procent jämfört med auktionen i maj. 7-åriga statslån låg på 6,1 procent, upp med en procentenhet.
Italiens strukturproblem är en långkörare. Ibland blundar marknaderna för den fallande konkurrenskraften, de krympande världsmarknadsandelarna och kronisk låg tillväxt, för att inte tala om korruptionen och den uppblåsta byråkratin.
Så var det när Mario Monti tog över i slutet av 2011 och i spetsen för en expertregering inledde reformer och beslutade om åtstramningar. Då fokuserade man på det låga budgetunderskottet – nu på väg mot mindre än 3 procent av BNP – de låga skulderna i näringslivet och i hushållen och avsaknaden av en fastighetsbubbla.
Nu oroar Montis sjunkande popularitet. Stödet i parlamentet försvagas från dag till dag, reformviljan avtar och ingen vet hur man ska hantera de stigande räntorna med en gigantisk statsskuld på 123 procent av BNP. Nyval i höst ser allt mer sannolikt ut.
Men nu är det Grekland som får marknaderna att hålla andan. Valet på söndag kan vara början på slutet för Greklands medlemskap i eurozonen, och det kan vara startskottet för en förtroendekris som bit för bit äter sig igenom hela eurobygget och inte ens gör halt för mäktiga Tyskland där räntorna inte längre sjunker utan tycks vara på väg upp.
– Tyskland är starkt, Tyskland är en ekonomisk motor och ett stabilitetsankare, sa i torsdags förbundskansler Angela Merkel.
– Men vår styrka är inte obegränsad, varnade hon.
Inte att undra på att de stora bankerna och finansdepartementen i eurozonen är i högsta beredskap när grekerna går till urnorna. ”Vi vill vara beredda ifall det osannolika inträffar”, säger Theodor Weimer, chef för Hypovereinsbank som har kallat in hela bankledningen på söndag.
Sannolikheten för att Grekland ska överge euron ligger enligt banken på ”klart under 50 procent” – men inget kan uteslutas.
– Jag tycker synd om grekerna, säger Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble. De rika har flyttat sina pengar utomlands medan mannen på gatan lider.
Ändå måste åtstramningarna i Grekland fortsätta.
– I kristider finns det sällan plats för rättvisa, påpekar Schäuble.
Se mer här:
Cred & Källa: Nervigt inför grekisk rysare
Lämna ett svar